Att känna sig aningen uppsvälld

Det börjar bli aningen svårt att gömma magen nu, att skyla den så som jag alltid gjort tidigare. Den liksom putar ut oavsett vad jag har för kläder på mig.
Nu trivs jag i jeans och linne, vilket jag ofta går i. Sen att de linnen jag äger sitter åt över magen, ja det får väl folket stå ut med ;) Magen putar liksom ändå - och bebis gör sig påmind mer eller mindre hela tiden. Veckorna går undan och jag går in i vecka 34 på måndag. Helt sjukt egentligen, denna graviditet har fullkomligt skenat iväg! Men jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt mycket mindre än jag var för typ ett år sedan. Kan ju bero på att magen står rakt ut och jag känner mig som en uppsvälld ballong. Men för första gången kan jag accepteras att fotas under graviditeten, och jag klarar av att se bilderna utan att må dåligt. Det, hörrni, det är framsteg. Då har det hänt något - även i mitt huvud.
I spegeln ser jag samma annika som jag alltid sett - men bilder är helt okej att se. Jag ska erkänna att jag faktiskt ser fram emot att se vad som händer och sker efter förlossningen. Vad händer med magen då? Försvinner den? (det har den inte gjort tidigare!), och vad händer på vågen? Når jag det stora målet jag har med hela min viktminskning? Förmodligen... känns ju helt sjukt. Men på ett bra sätt ;) Samtidigt får jag världens finaste present - ett barn! ?

Gillar

Kommentarer