I normala fall brukar man anmäla namn till Skatteverket ganska snart efter ett barns födelse. Och det ska absolut göras senast tre månader efter födelsen. Vi har varit snabba på det de flesta gångerna, men nån gång var det väl med nöd och näppe.

Denna gång fick vi en liten påbackning för att vi var sena, och Juliets namn registrerades först när hon var fyra månader.
Alltså vi visste ju att hon var en Juliet. Men inte om hon skulle få stava Juliet eller Juliette. Det tog verkligen tid att bestämma sig men till slut fick det bli den engelska stavningen istället för den franska. Juliet alltså.

Nåväl, nu har hon sitt namn fastslaget iallafall.
Och jag kan slå ihjäl de där myterna om att barn får ett namn av Skatteverket om man inte anmält ett namn. Det är vad jag alltid fått höra händer, men så är inte fallet. Varför skulle någon på skatteverket bestämma att Juliet ska heta Greta eller Stina-Lotta, bara för att vi som föräldrar är sena?

På pappret vi fick hem stod det tydligt att om vi inte anmäler ett förnamn så kommer barnet förbli namnlöst i alla papper, både i skolan och vid BVC. Inget hot som "inkommer ni inte med ett namn i tid så sätter vi namnet Ulla-Bella på ert barn" ;)

... gick inte riktigt att genomföra!

Ja, länge gick jag i tron om att dagens luciafirande skulle vara först framåt kvällen.
Att skolan skulle "fira" med just skolan på morgonen och sen bjuda in föräldrar framåt eftermiddag kväll. Men för några dagar sen så kom det till min vetskap att det var redan klockan 08 på morgonen.

Suck. Åter suck.

Conny jobbar dagtid denna vecka (han jobbar tvåskift, så varannan vecka dagtid, varannan vecka kvällstid). Hade han vetat i god tid hade det nog gått att lösa så att han börjat senare just idag. Men att komma till jobbet och säga sådant bara ett par dagar innan hade nog inte varit så populärt.

Så det vart att jag var ensam hemma med åtta barn när klockan ringde 06.00 imorse. Conny hade åkt en stund tidigare. Linus stack iväg vid 07 för förberedelser i skolan, Simon och Rasmus gick senare. Men att jag då ska få upp de andra fem, få i dom frukost och på med kläder och ja, på humör för att vistas i skolans gympasal för luciafirande klockan 08 - det är omöjligt.

Nu brukar våra barn oftast vara ganska "tama" vid såna här tillfällen. Vi brukar liksom kunna ha med alla barn på det mesta.
Men jag har inte provat så tidigt på morgonen, och ett långdraget luciafirande kan ju lätt bli rätt tråkigt ur en ett- och treårings perspektiv.
Varför ska man sitta still och glo på massa folk i tomtedräkter och strutar på huvudet? Och flickor med ljus och glitter i håret? Och är storebrorsan där med strut på huvudet, då vill man ju gärna vara med och leka själv också, inte sagt?

Noah och Jonathan hade säkert funnits sig i det hela en stund, och Juliet hade jag nog fått att sova om det vore så. Men att då bara ha två armar och dessutom hantera en David och en Isabella som båda två absolut inte skulle vara sugna på stillasittande klockan 8, det är ingen hit. Det funkar en kvart typ, sen kommer myrorna. Springet i benen. Motviljan. "Mamma, jag vill inte!!". Ja, du känner igen det va?

Jag hade verkligen velat gå på detta, så det kändes väldigt, väldigt tufft när jag slutligen insåg att det inte skulle funka. Vi får nöja oss med TV-lucia idag...

Hur firar du Lucia?

Ja, tänk att hon faktiskt blev en Juliet.

Det är lite halvlustigt egentligen, med tanke på att jag inte alls tyckte att hon skulle heta så. Juliet fanns inte alls med på min lista av namn - där det istället trängdes runt 20 andra flicknamn.
Amanda, Linnea, Maria, Samantha, Frida, Julia, Leah, Nova och Siri är några av alla de flicknamn jag tycker är otroligt fina. Juliet var väldigt fint men inte riktigt vad jag hade tänkt mig till vårt barn liksom.

Till saken hör att jag gärna spelar dansbandsmusik här hemma, och Lotta Engberg är väl inget undantag. Vem har inte hört "Juliette och Jonathan"? Jag älskar den låten och det var väl där historien om våran Juliet började.
Sen släppte Darin en låt med namnet Juliet. Jag spelade den en gång och Conny hörde. Där var det klippt.

JULIET - så ska hon heta.

Så "vann" han den där kampen till slut. Det fick bli en Juliet.
Det var något som fick växa fram under en tid. Men till slut fick jag se mig besegrad. Slutknäppen var väl en diskussion i trädgården som några sett i tv-rutan. Haha, efter det fanns ingen återvändo längre. Där gav jag med mig helt.

Nu är jag väldigt glad över valet. För se på henne. Visst är hon en Juliet.
Världens finaste lilla Juliet.

Men vi var länge fundersamma till stavningen. Juliet eller Juliette. Engelsk eller fransk stavning. Vilket är finast, vilket är mest "vi"? Vilket är enklast för henne senare i livet och vilket, vilket, vilket.
Till slut blev det Juliet, för att undvika det franska uttalet ;)

Men ja... kanske borde skicka in papprena till skatteverket också!