+ Det låter helt sjukt, jag vet. Men jag kan knappt vänta på min nästa operation. Det blir i vinter, december/januari som det ser ut nu. Ska prata mer med kirurgen på fredag om det här.

Under helgen har det varit extremt. I fredags hade jag gallstenskänningar under en lång tid, kanske 2 timmar. Lördagen fick jag inte heller vara "ifred" utan det vart ett långdrage helsike då också, kanske 1,5 timme. Svårt att minnas exakt då klockan inte är det viktiga i det läget. Måndagen och tisdagen har mestadels bestått av flytande kost, och då mest Modifast. Inte att föredra som opererad, men jag har inte haft mycket till val då jag tydligen reagerar på både det ena och det andra. Bananer liksom, till och med övermogna sådana! Knäckebröd också... det spelar liksom ingen roll vad jag stoppar i truten. Känningar får jag direkt, och vissa gånger utvecklas det till ett helvetiskt gallstensanfall. Jag orkar inte mer. Det enda som funkat utan känningar är just Modifast!

Nu har jag pratat med både vårdcentralen och kirurgmottagningen. Vårdcentralen hör av sig på fredag igen, likaså kirurgen. Tills dess ska jag försöka äta det jag kan, och får jag ett anfall ska jag ta Spasmofen.
Är lite trött på vården just nu, då jag anses vara en väldigt komplicerad patient. Gastric bypassopererad sen inte ens ett år tillbaka, kraftiga gallstensanfall och dessutom (som många uppmärksammat) gravid i ett ganska "långt gånget skede" - vecka 27. Därför vill vårdcentralen att jag tar det här med kirurgen istället... ska det vara så svårt att skriva ut något som funkar mot anfallen i väntan på operation?
Nu har kirurgmottagningen gett klartecken för att använda Spasmofen så jag är glad för det, även om jag misstänker att jag kommer få något annat preparat från och med fredag.

Givetvis längtar jag otroligt mycket efter förlossningen och allt vad det för med sig. Ett litet mirakel, ett underverk. Men jag längtar precis lika mycket efter att bli av med gallblåsan och alla dessa helvetiska stenar, hur konstigt det än låter!