Idag kl 14.21 såg en liten prinsessa dagens ljus. Känns fortfarande så overkligt att det faktiskt blev en flicka (trots att vi visste). Vi kan ju bara få pojkar ;)
Allting har gått bra och vi mår fint. Förlossningen gick snabbt när den väl kom igång. Vi kom in vid 9.00 och de gjorde sina sedvanliga undersökningar och kontroller. Vid 10-tiden tog de vattnet. Hände inget efter det så vid 11.40 kopplade de på dropp och sen började värkarna komma smygande....13.30 gick vi in på rummet o jag bad om lustgasen. Det började bli lite jobbigt o jag kände att den kunde behövas...14.15 bad jag dom att kolla om något hänt o jag va öppen 7cm. Det tryckte på och de sa bara att jag fick försöka om jag ville men att det inte gjorde nåt om jag väntade...
Vänta?!?! Nej... Jag blundade, fokuserade på en "blå prick" jag fått för mig att jag såg, vrålade i masken och tryckte ut den vackraste prinsessan jag nånsin sett. Hon föddes 14.21 och hennes pappa kunde inte sluta gråta <>
3845g och 51 cm söt kärlek!
TACK för alla gratulationer på både Facebook och instagram! Massa tack!!

Idag var det dags för sjukhusbesök, och jag hamnade under CTG-maskinen eftersom jag haft ont inatt. Sammandragningar, javisst. Öppet 3 cm och "moget o fint" enligt läkaren som gjorde undersökningen. Finfint, kontrollen vart godkänd så att säga och igångsättningen blir av redan imorgon!

Jag stod i valet och kvalet för att låta honom ta hinnorna direkt, men eftersom Conny var hemma och jag vart lite nojjig så lät jag bli. Får bli imorgon bitti istället. Huvudet står lite högt men de sätter droppet innan de tar hinnorna så det hinner sjunka ner ordentligt. Känns bra... men nervöst!

Klockan nio imorgon bitti är vi inne på förlossningen för att få barn. En liten... bebis! Vad det blir låter jag vara osagt, även om jag vet. Det verkar vara en frisk, välskapt liten krabat - på mellan 3500-4000g. H*n där inne visade sig väga 3550g enligt ultraljudet idag, men precis som doktorn sa så är det med viss marginal. Stora barn är ofta missvisande när det gäller viktskattningar - de väger oftast mer än vad apparaturen visar... Jo, jag tackar jag. Så har de varit med alla mina... är förmodligen så även denna gång! ;)

Nåväl... imorgon runt lunchtid hoppas jag att det här är överstökat - och att jag är på väg upp till BB med vårt lilla nytillskott! ?

Följ oss på instagram; Drommenom11barn

Vi hämtade ju vaggan igår, och jag älskar den. Tokälskar är nog mer rätt ord. Nu står den bäddad och klar bredvid våran säng och jag har nog aldrig längtat efter bönan så mycket som nu. Barnen vart lyriska när de såg den färdigbäddade sängen och Noah var snabb med att gunga den... "gung gung gung" - men att det inte låg en bebis där i rörde honom inte ryggen :)

Själv vill jag se våran bebis där i, tryggt sovande i sin vagga tätt intill våran säng... Vad gott jag kommer sova! Men det är några dagar kvar... inte så många, men några få... Tänka sig, jag är bara i vecka 37 och redan "trött" på att vara gravid?! Är man bortskämd då? ;)

Vagnen är också färdigbäddad och klar. Den står och väntar på att få köras utomhus... med en bebis inuti. Den vill rullas ut på långa promenader, helst nu direkt. Och jag vill ut... jag vill gå. Långt... långt! Snart så... längtan är otrolig!

Men först ska jag gå igenom en förlossning. Sen ett par nätter på BB...