Alltså Isabella, nu 2 år, har verkligen en vilja som ingen annan här hemma har. Hon visar med ens vem som bestämmer (i hennes värld). 
Hon pratar inte ännu, inte mer än att hon säger "mamma", men nog kan hon visa vad hon vill ändå! 

Självkär är hon också. Egenkär. Fotografering är roligt, riktigt roligt. Hon norpar telefonen så fort hon får möjlighet och selfies på henne har jag nog tusentals av. Tröjan med trycket "SELFIE" var ju därför så "Isabella" så det blev ett måste att köpa den!

Som bilderna ovan visar, att vara ensam på foton - det är en hit. Men så klämde moster Jenny in sig på en bild. Och nej . då kunde man inte skoja till det... man kunde dinte ens le. Istället ska det sprattlas och nästan knuffas bort då... Isabella vill inte ta groupies - här är det selfies som gäller! 

När vi åkte till Ullared så fick mina föräldrars vovve vara hos oss.. Maken och barnen var ju hemma så då kan lilla jycken vara här istället för att trängas i bilen. Även buren som vanligtvis står i bilen stannade här, lite som en trygghet.

Men inte en minut att hon låg i buren... Till slut tyckte väl Isabella att det var onödigt att den bara stod där. Så hon använde den själv. Qiwi brydde sig inte alls :)

Men det vill jag säga att saker och ting inte alltid måste bara som de ser ut. För någon som inte känner oss kanske det skulle se ut som vi stänger in barn i buren (allra helst eftersom buren var kvar två dagar extra (hämtades igår), men nej, det är inte vad vi gör :)

Jag misstänker att Isabella tycker det är kul just med tanke på att hon tidigare varit fullkomligt livrädd för hundar - och nu är de riktigt bra kompisar - då kan det vara kul att "få leka hund" också genom att sitta i hennes bur. Eller nåt sånt ;)

​I torsdags var det kalas. Lilla Isabella fyllde 2 år. Jisses - tiden går fort när man har roligt! 

Skruttan pratar inte än, det är väl egentligen det enda man kan anmärka på. Men hon förstår desto mer ;) BVC är inte särskilt oroliga för hennes sena tal, men jag är. Nåväl - förhoppningsvis släpper det snart.
Dagen gick i rasande tempo. Eftersom jag var sen (som vanligt) med att tänka ut tårta så slutade det med att jag fick ordna det själv. Hastade ihop en princesstårta på morgonkvisten, men den blev ju bra ändå! Lite bullar och chokladbollar blev det också - och därmed var ungarna nöjda med fika. Så då fattades bara gästerna.

Eftersom vi inte är berikade med den största vänskapskretsen så bemödar vi oss inte med att bjuda in 40 personer till kalas, för att sen inse att bara 3 kommer (som när vi gifte oss - den känslan och besvikelsen kommer jag aldrig över). Det var alltså familjen som kom hit. Isabellas mor- och farföräldrar samt moster Jenny. Men lika trevligt för det. Personligen uppskattar jag det lilla och mer personliga kalaset! 
Sen är det givetvis väldigt välkommet om man nu vill komma förbi på fika. Jag bakar gärna något ;) Om inte annat så kanske vi kör nån dag nu mitt emellan Isabella och Noah där man är välkommen när som helst på dagen för att uppvakta dessa födelsedagsbarn. Vi får se...

Isabella fick en jättesnygg vinterjacka av mormor och morfar, en docka med potta av farmor och en jättesagobok och nalle av moster Jenny. Vi själva gav henne en hund med tillhörande valpar och en pekbok.

Dagen var trevlig och gick väldigt fort... snart var det kväll och hon somnade som en stock med sin nya nalle tätt intill !