​Jonathan, 5 år i januari, lapptränas. Eller ja - hans öga gör det. Plus att han har glasögon, och bedömdes ha ganska dålig syn där i mars, när han fick sina brillor.

Idag var det återbesök på ögonmottagningen, fjärde besöket i raden tror jag det är. En ny bedömning om hur lappträningen går och så lite undersökningar. Det klassiska liksom.

Från början behövde han ha lapp 5 dagar i veckan, 8 timmar var gång. Sen hade det gått så bra att det drogs ner till 4 dagar i veckan. Jonathan var jätteglad. Men nu har det varit tufft ett tag... varje morgon efter den vanliga "godmorgonkramen" så kommer frågan om han måste ha lapp idag, om han inte är lappledig just idag.

Att varje dag vara "den elaka mamman" som drämmer på honom den där lappen är inte så roligt. Men jag vet att det behövs. Han har väl lite typ "gillat läget", och det har gått iallafall. Även om det inte alltid går med ett leende. 

Idag rosades han. Han fick så mycket beröm att jag trodde leendet skulle spricka och öronen skulle trilla av. Han hade varit SÅ duktig och lappträningen hade gett otroliga resultat.

Nu behöver han bara ha lapp 8 timmar i veckan, dvs EN DAG i veckan. Det fixar han galant. Vi har pratat om det och han är helt med på noterna. Han väljer själv vilken dag - och sen är han lappledig veckans alla andra dagar. Underbart att se hans reaktion :) 

I februari är det nytt besök. Ett lite längre besök. Då ska det bedömas om våran lilla prins ska ha nya glasögon vilket allt tyder på redan nu. Han kommer få svagare glasögon, eller ja - glasögon med lägre styrka :) 

Några hektiska dagar är förbi, och jisses vad tiden går fort när det är så… Idag stod logopeden på schemat. Ett besök för Jonathan, faktiskt hans andra besök hos logoped.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte var tillfreds med den kallelsen när den kom i brevlådan, även om jag förstod att det skulle bli så – och jag var ju ändå med på noterna när jag diskuterade med bvc-sköterskan kring ”problematiken”. Så jag visste att kallelsen skulle komma, men det blir ändå som en käftsmäll när den väl ligger där, framför en.

Nåväl… logopeden, som vi kan kalla A, är riktigt bra. Hon är lugn och sansad, tar allt till en lekfull nivå. Vi snackar iPad, pussel, bildkort osv. Jonathan verkar gilla det – och förhoppningsvis resulterar det i snabba resultat också

Väl i stan så rastade vi barnen också, eller hur man vill se det. Klart att man måste besöka stan emellanåt, trots att man är många – och jag åker sällan in med bara ett eller två barn. Det är roligare att ta med hela högen. Så även idag. Isabella tar tillfället i akt – trottoarer är perfekta avsatser som man kan hoppa nerifrån, visste ni det?
”Weeeiii – jag flyger” – typ så?

På vägen tillbaka till bilden inhandlades skolavslutningskläder till min äldsta, som faktiskt slutar fjärde klass imorgon. SJUKT vad tiden springer iväg. Det vart kläder från KappAhl denna gång, och inte gjorde det Isabella något. Hon fann ett par solbrillor där inne som hon ville ha… och som den bortskämda unge hon är (med lite ironi dock) så fick hon dom. Jag måste säga att de klär henne väldigt bra. Ser kaxig och frän ut – lite som ur en amerikansk film

Vi har peppat honom ett tag, då vi vetat om att ett besök hos ortoptist väntat. Idag var dagen här, och Jonathan klarade allt med bravur. Nu hade det gått ”så långt” att han faktiskt ville ha glasögon – så gissa glädjen när det konstaterades att behovet fanns.
Översynthet i kombination med en skelning gjorde att glasögonrecept skrevs på stående fot – och vi åkte raka vägen till optikern för att prova ut ett par. Så om ca 10 dagar ska vi hämta Jonathans första (men förmodligen långt ifrån sista) par glasögon. Han fick faktiskt välja glasögonbågar själv – då vi tycker att det är otroligt viktigt att han trivs med bågarna och valet som gjorts. Det är ju han som ska bära dom, inte någon av oss! Men han gjorde ett bra val tycker både jag och maken, han blev liksom riktigt stilig. Lite lik sin morfar faktiskt! ?

??? Och ser ni stoltheten han utstrålar?? ???

Nu ligger egentligen det större problemet i att alla barnen vill ha glasögon…!? Rasmus och Noah är helt till sig, åh vad de vill ha brillor… vad säger man? Vi får leta ”fejk”glasögon tror jag. Så kommer vi hem och berättar för de äldre – då vill Simon också ha ett par fejk. Linus kommer ju troligtvis ”åka på” glasögon så han var inte lika sugen… men ja, Simon, Rasmus och Noah. Det blir en liten nöt att knäcka känner jag… vart hittar man glasögon utan styrka?