I normala fall brukar man anmäla namn till Skatteverket ganska snart efter ett barns födelse. Och det ska absolut göras senast tre månader efter födelsen. Vi har varit snabba på det de flesta gångerna, men nån gång var det väl med nöd och näppe.

Denna gång fick vi en liten påbackning för att vi var sena, och Juliets namn registrerades först när hon var fyra månader.
Alltså vi visste ju att hon var en Juliet. Men inte om hon skulle få stava Juliet eller Juliette. Det tog verkligen tid att bestämma sig men till slut fick det bli den engelska stavningen istället för den franska. Juliet alltså.

Nåväl, nu har hon sitt namn fastslaget iallafall.
Och jag kan slå ihjäl de där myterna om att barn får ett namn av Skatteverket om man inte anmält ett namn. Det är vad jag alltid fått höra händer, men så är inte fallet. Varför skulle någon på skatteverket bestämma att Juliet ska heta Greta eller Stina-Lotta, bara för att vi som föräldrar är sena?

På pappret vi fick hem stod det tydligt att om vi inte anmäler ett förnamn så kommer barnet förbli namnlöst i alla papper, både i skolan och vid BVC. Inget hot som "inkommer ni inte med ett namn i tid så sätter vi namnet Ulla-Bella på ert barn" ;)

Sen ett par veckor tillbaka har man märkt mer och mer tydligt att Juliet ser och uppfattar spegelbilden - eller ja, hon uppfattar att den är där - men sen är det ju en annan sak att uppfatta att det är en själv liksom

Vi har nämligen en stor spegel i hallen, precis utanför toaletten. Den passerar man flera gånger per dag (såklart) och Juliet kan rätt som det är brista ut i asgarv när man går förbi där. För då ser hon bebisen i spegeln - sig själv alltså, som hon förmodligen uppfattar som en annan bebis.

Men den där bebisen är ju rolig!
Bebisen flinar när hon flinar.
Bebisen asgarvar när hon asgarvar.
Bebisen sträcker sig emot henne när hon sträcker sig framåt.
Bebisen gapar när hon gapar.

Ja, du hajar grejen va? Hon skulle kunna stå där hela dagen!

Ja, tänk att hon faktiskt blev en Juliet.

Det är lite halvlustigt egentligen, med tanke på att jag inte alls tyckte att hon skulle heta så. Juliet fanns inte alls med på min lista av namn - där det istället trängdes runt 20 andra flicknamn.
Amanda, Linnea, Maria, Samantha, Frida, Julia, Leah, Nova och Siri är några av alla de flicknamn jag tycker är otroligt fina. Juliet var väldigt fint men inte riktigt vad jag hade tänkt mig till vårt barn liksom.

Till saken hör att jag gärna spelar dansbandsmusik här hemma, och Lotta Engberg är väl inget undantag. Vem har inte hört "Juliette och Jonathan"? Jag älskar den låten och det var väl där historien om våran Juliet började.
Sen släppte Darin en låt med namnet Juliet. Jag spelade den en gång och Conny hörde. Där var det klippt.

JULIET - så ska hon heta.

Så "vann" han den där kampen till slut. Det fick bli en Juliet.
Det var något som fick växa fram under en tid. Men till slut fick jag se mig besegrad. Slutknäppen var väl en diskussion i trädgården som några sett i tv-rutan. Haha, efter det fanns ingen återvändo längre. Där gav jag med mig helt.

Nu är jag väldigt glad över valet. För se på henne. Visst är hon en Juliet.
Världens finaste lilla Juliet.

Men vi var länge fundersamma till stavningen. Juliet eller Juliette. Engelsk eller fransk stavning. Vilket är finast, vilket är mest "vi"? Vilket är enklast för henne senare i livet och vilket, vilket, vilket.
Till slut blev det Juliet, för att undvika det franska uttalet ;)

Men ja... kanske borde skicka in papprena till skatteverket också!