Idag blev Noah fyra år... Hjälp, vad tiden springer iväg! Helt galet!

Killen älskar stadens hjältar så tårtan var ju inte svår att ge förslag på. Han ville ha stadens hjältar... Jag frågade om olyckskorpen och Palle polisbil skulle funka.. "Jaaaaaa" - så ja, så fick det bli. Resultatet var en mycket glad Noah - så det var det värt att lägga lite tid på ;-)

Dagen firades med mormor o morfar, farmor, moster och Björn. Massa paket (dock syns nu bara kiss o bajs i bild, resten får jag visa imorgon). Tårta och adventsfika bjöds det på - det gick åt så jag gissar att det smakade bra då ;-)

Noah var nöjd och glad med hela dagen när han la sig, o det var huvudsaken tycker jag. Frågar man hur gammal han är så visar han stolt upp fyra fingrar och svarar "ÅTTA". Jojo... önsketänkande ;-)

Sisådär ja - där var årets första lussekatter klara. Över 100 st blev det totalt, och hjälp fick jag på köpet. Hejarop när degen sattes, hjälp vid utbak, klara order om att ja inga russin fick sättas - de skulle ungarna sätta! O sen väntade de spända och glada på resultatet!

Brukar inte göra lussekatter med kesella annars men nu testade jag ett sånt recept och der vart jättebra! Supernöjd!

Detta blir alltså en del av morgondagens fika - Noah fyller 4 år och det är klart... Fyller man år första advent får man nog stå ut med lite traditionellt adventsfika utöver tårtan. Eller? 😆

Jag har, med handen på hjärtat, varit ganska orolig för Noah.

Idag var det dags för 2,5årskontroll. Med fasa kan tilläggas. Hans humör, hans temprament… hur ska det sluta? Han kan inte ta en tillsägelse normalt liksom. Att han ska säga vad saker och ting heter - på beställning – finns liksom inte. Att han ska lyssna överhuvudtaget…? Det finns liksom inte med på kartan!

Men tro det eller ej, den där 2,5årskontrollen genomgick han med bravur. Det är en kossa, en hund, en bil STOOR bil, LIITEN bil. Bollen hamnade i koppen (på order av A-L) och det var dumt, förstås

Jag skulle inte oroa mig så mycket, utan låta honom hållas. Dessutom behöver ju inte en 2,5-åring kunna varken räkna eller en massa färger. Men han kan. Han kan ju till o med räkna på engelska. Så var oroar jag mig för, egentligen?

Så nu släpper vi oron och tutar på som vanligt, mitt lilla hjärta och jag ?