Dagarna som gått...

Det ekar verkligen tomt här inne känner jag, men det har ekat minst lika mycket i mitt huvud de här senaste dagarna. Jag trodde jag åkt på en förkylning bortom denna värld, men icke. Min kära mamma påpekade direkt hon såg mig att jag var allergisk...

Allergisk?? Jag?? Nejdå, jag har ingen allergi. Men jodå, pollen! Varje år får jag ju samma besvär, men varje år inbillar jag mig att jag inte alls är allergisk, haha! Smart Annika! Det var bara att pallra sig in på Apoteket för att försöka hitta en ask med Loratadin att börja knapra på. Och idag känner jag mig som människa igen. Tack och lov!

Har ju inte hunnit med att uppdatera er alls om våra dagar sen i helgen, just eftersom jag mått som jag mått. Men nu så... im back! Och nu för att stanna!

I söndags roade vi oss i stan, då var jag ju fortfarande på benen så att säga. Taekwondo-EM i Skövde, och givetvis var jag tvungen att kolla en stund! Jag tränade själv Taekwondo tillsammans med mina syskon för ett antal år sen, så av ren nostalgikänsla kände jag verkligen att jag ville dit! De små killarna var dock inte lika intresserade som mig, de var mer intresserade av de muffins och chokladbitar som såldes över fikadisken!

Men vi stod ut ett tag trots halvgnälliga barn, sen blev det en kopp kaffe och smörgås innan vi drog oss vidare. Jag hade tagit med resterna av brödet som användes till smörgåstårtan då pappa fyllde år, så tanken var att vi skulle iväg och mata fåglar. Till barnens stora glädje! De älskar när vi åker dit - och det är ju alltid lika underbart att se deras ögon när de står där med brödet i handen då fågarna kommer kutande! ?

Denna söndag var det dock med trasigt hjärta jag åkte därifrån. En av änderna hade skadat benet så illa att denne inte kunde stödja alls på vänterbenet. Han hoppade i sidled för att komma fram till brödbiten som låg 15 cm framför honom. Stackaren. Jag stod där länge och donade för att försöka få honom att äta så mycket som möjligt. Några brödbitar fick han ju i sig iallafall. Han hade en kompis vid sin sida också, som inte tog en enda brödbit! Kompisen stod bara där och vakade typ, och försökte skrämma bort andra fåglar (bortsett från änder då) som kom i närheten.
Det slutade iallafall med att jag ringde till Djurambulansen för att informera om den stackars anden. De hade redan information kring den, men hade inte lyckats fånga in honom ännu. Men de jobbade på det. Så jag hoppas innerligt att de lyckats nu - för långt kommer han ju inte iallafall!

Kanske skulle ta oss dit i helgen för att titta till fåglarna - och för att se så den stackars halte anden inte är kvar där nu...
  • ALLMÄNT
  • 6 visningar

Gillar

Kommentarer