Dagens läkarbesök, vecka 35

När jag var hos barnmorskan i onsdags så väcktes frågan ang. läkarbesök. Jag fick då frågan om jag ville träffa läkare H som idag. Givetvis! Henne har jag bara goda minnen och erfarenheter ifrån. Det var hon som t.ex beviljade igångsättning när jag väntade Rasmus. Har träffat henne efter det också, i "graviditetsärenden", och varit nöjd varenda gång! Så att få träffa henne idag kändes kanonbra! Hade en del frågor och funderingar. Först ut var det här med min järnbehandling. Jag får ju Venofer intravenöst på vårdcentralen, vilket faktiskt gett lite effekt. Kollade mitt hb idag och glädjande nog var det nu uppe på 99 till skillnad från förra veckans 93 och sen starten då jag hade ynka 84! Nu har det kommit nya restriktioner och man får nu inte längre ta emot infusionerna på vårdcentralen då man måste ha akutsjukvård tillgänglig i direkt anslutning till behandlingen. Ifall det händer något, som tydligen är vanligare än vad man hittills trott. Så från och med torsdag eftermiddag får jag mina infusioner på sjukhuset. Känns väl både bra och krångligt. Bra för att det känns säkrare så sett, jobbigt och krångligt för att vi bor 2,5 mil från sjukhuset och jag får behandling två gånger i veckan. Dessutom har jag haft möjligheten att parera in så att mina behandlingstillfällen passat Connys arbetstider då barnen inte ska närvara när jag får droppet (det tar dessutom ca 1,5 timme!). Men vi får försöka lösa det, läkaren idag var inte alls omöjlig till att försöka ordna det på bästa sätt! :)

Jag nämnde det här med tillväxtultraljud pga min operation. Något antenatalmottagningen inte varit så jättepositiva till. "Du ska behandlas på samma sätt som alla andra gravida" - trots att jag faktiskt blev gravid bara 3,5 månad efter operation och därmed fortfarande befinner mig i lite av en svältsituationen för kroppen. Jodå, jag vet att barnet tar vad det behöver, men det går ju inte undgå att man blir lite orolig ibland.
Detta förstod läkaren och jag fick ett ultraljud uppbokat redan på torsdag. Hon tyckte nästan att det var konstigt att de inte tagit in mig tidigare. Fick ett ultraljud i vecka 30, men egentligen är det rekommenderat att få ett i vecka 28 och ett i vecka 32.

Sen har jag dessutom fått klart att jag ska ha ultraljud i vecka 37, mest troligt blir det 37+1. Detta för bedömning och kontroll. Dels så att storleken på bebis stämmer med graviditetslängden just då, men också för att kolla tappen och annat. Har kroppen börjat förbereda sig inför förlossningen och tappen börjat utplånas - så blir det igångsättning! Om tappen inte börjat påverkas så avvaktar man några dagar och igångsättningen blir senarelagd. Men därmed så vet jag iallafall att det med säkerhet blir en novemberbebis trots att jag är beräknad 1 december. Nu behöver jag inte längre fundera på det :)

Gillar

Kommentarer