Dagens sysselsättningar, funderingar och MÅL!

Tisdag idag, vilket innebär aktivitet i kyrkan. Eller församlingshemmet är väl mer rätt att säga? Morgonen spenderas med föräldrar- och barngrupp som vanligt, och eftermiddagen har Rasmus "egentid" på kyrkans barntimmar. Barnen tokälskar verkligen det här.

Idag gjorde vi ljuslyktor - de färdiga verken får ni se imorgon eller något. Men enkelt var det, lite pärlsocker och glitter på glasburkar bara, och både Rasmus & Jonathan har med varsin hem :) Jättestolta är dom!
Jonathan serverade mig lite mat också, direkt från Mickispisen och dess ugn! "Dags att äta mamma" så tog han fram en liten tallrik. "Här mamma, du får en tallrik". På den la han en clementin, en ananas och en potatis. Sen tog han resten själv. Till efterrätt smaskade han glass och chokladdonut, och delade inte alls med sig ;) Han vet vad mamma inte klarar av minsann! ;)


För egen del så spenderades en del av eftermiddagen på vårdcentralen. Sista omgången med venofer som ges där. Från och med torsdag ska alla mina infusioner ges på sjukhuset, för att ha tillgång till akutsjukvård om det kommer behövas. Nya restriktioner helt enkelt, även om jag kan tycka att det känns lite kluvet. Jag trivs bra på vårdcentralen - vilket jag inte gör på sjukhuset. Och det har ju gått bra hittills. Min läkare, som tydligen är medicinskt ansvarig eller vad det nu hette, tyckte också att det var helt okej att jag fortsatte på vårcentralen eftersom det hade gått så bra för mig med infusionerna. Men det tyckte de inte inne i stan - så jag får väl vika mig för dom. Så nu blir det sjukhusbesök två gånger i veckan då...



Sen blev det en promenad hem. En omväg - alltså inte närmaste vägen direkt. Känns verkligen underbart att jag och kroppen pallar med dessa promenader nu. Jag mår otroligt mycket bättre nu än vad jag någonsin gjort i en graviditet - och detta trots foglossning. Förstår du känslan? Den är mäktig, minst sagt.
De kollade mitt HB idag - och nu har jag nått min första milstolpe. HB 100. YES! Jag kan inte vara mer nöjd - det har verkligen gett resultat - och jag är superglad! Nu hoppas jag att det fortsätter såhär och att jag når 110-120 innan förlossningen sätter igång. Jag märker ju en otrolig skillnad. Jag orkar gå, jag orkar baka, jag har börjat ta tag i hus & hem. Jag orkar tänka, och jag orkar leva. Jag orkar med mig själv! På tal om promenaden hem... endast barnmorskans ord och varningar - samt rekommendationer kring detsamma, får mig att hålla tillbaka lite. Jag känner verkligen för att springa mellan varven. Känns rubbat, sjukt... jag är gravid i vecka 35 och jag vill springa... jogga, ta ut mig helt! Men nej, raska promenader får duga gott hittills. Men jag vill... och kan knappt vänta! ?

Gillar

Kommentarer