De fick träffas igen

Jag tog med mig några av barnen för en dag i Hallstahammar. Glada som tusan var de, för de skulle äntligen få träffa kusin Liam som de inte sett på minst två år. Han var på besök hos sin farmor, alltså mina barns mormor. Så vi tog svängen dit. Jag har ju vart upp hos mamma några gånger, men brukar helt ärligt inte ha med mig mer än ett, max två barn. Nu tog jag med de barn som frivilligt kastade sig ut i bussen och resultatet vart fem barn direkt. I efterhand är jag mer än tacksam att det inte vart fler.

Glada miner, skratt och lek. Glass på ham,martorget i Hallsta och en sväng till Skantzsjön för att kika på änder och gäss. Tiden gick väldigt fort ska jag tillägga. Det blev eftermiddag och dags att fara hemåt. Barnen var supernöjda med dagen men lite bekymrade över att det kanske tar tid tills nästa gång - Liam själv bor liksom inte nästgårds utan en bra bit ifrån Hallsta också.

Nåväl - vi åkte hemåt. Tog svängen genom Örebro för att hamstra på oss lite förnödenheter. Sen fortsatte vi och plötsligt började bussen bete sig väldigt underligt. Den lät och skramlade, nästan tickade - men i väldigt hög volym liksom. Jag saktade ner till 90 och plötsligt DÖR bussen. Mitt på E20! Jag svänger in mot kanten och funderar på vad fasen jag gör nu - här får jag ju inte stå.
Då ser jag hur det ryker. Det fullkomligt bolmar ut rök ur motorhuven!
"UT UR BILEN! VI MÅSTE UT!"

Kidsen hade ett sjujäkla teamwork. På mindre än 30 sekunder var alla ute ur bussen. Även hunden som var med oss denna gång - hon ska vara hemma hos oss i nån vecka nu medans min mamma, barnens mormor, gottar sig på Ölands sandstränder. Med varningsblinkers påslängt så avlägsnade vi oss från bussen, satte oss i diket ca 20 meter därifrån och försökte lösa det praktiska.
Med 6 minuters batteritid på telefonen gällde det att tänka snabbt. Vi ringde hem via Rasmus telefon och vi försökte vara snabbtänkta tillsammans - gick inget vidare. Så jag slängde ut ett inlägg på facebook - och snart var hjälpen på väg. Tacksamt. Efter att inte ha setts på mer än två år, och innan dess egentligen bara träffats ett par tre gånger sådär - så är det svårt att förklara tacksamheten man känner i detta läge <3

Linda hjälpte till med allt jag behövde. Jag behövde liksom knappt tänka själv (vilket var ganska skönt efter att ha spenderat en timme i diket till E20 haha - inte det trevligaste stället att spendera tid med fem halvknäckta barn och en halvgalen hund). Bussen kom hemlevererad på bärgare dagen efter, och nu är allt i sin ordning. nu återstår bara resten - vi får se om man ens kan ordna till det eller om det blir nya fordon innan årets sommarsemester tar vid.

  • 2 065 visningar

Gillar

Kommentarer