Elva härjande barn

Idag fick vi besök här hemma. Finaste Anna kom hit med några av hennes barn. Sex trollungar stormade in genom dörren och plötsligt infann sig det där kaoset du kan tänka dig när totalt elva barn river hela ditt hem i småbitar! Haha, nä skämt och sido så är det faktiskt lugnare med dessa elva ungar i huset än vad det förmodligen är i en helt vanlig tvåbarnsfamilj! Svårt att tro va?

Men välkommen att joina vår nästa fikadejt, så får du uppleva det. Man blir ju knappast rädd för att skaffa flera iallafall! ? Dessutom får du fika förstås – idag bjöds det på semmelcupcakes och kolakakor, det sistnämnda är ett välbeprövat kort när det gäller dessa kids. Kolakakorna funkar alltid – och var lite av en ”backup” för egen del, ifall de kanske inte skulle gilla semmelcupcakes – alla ungar gillar ju inte grädde och mandelmassa. Men allt gick hem, och de sista minisemlorna skickades med hem till de barn som inte följde med hit idag.

Bild lånad från Annas instagram (<–>

Jag fick mig en pratstund, och Anna fick också prata en del. Sånt behövs ju ibland! Efter att vi nu varit sjuka till o från sen i julas så känner jag verkligen att jag lider av att inte ha fått vara särskilt social. Skulle förmodligen kunna tjöta hål i huvudet på en hel armé snabbare än du hinner blinka. Usch… tur att Anna orkar lyssna, haha!

Sen måste man inte prata hela tiden heller. Tystnaden betyder också en del. Bara sällskapet. Att bara vara. Att känna att någon finns där - om man behöver yttra sig. Om man behöver vädra lite åsikter eller funderingar! Det är det som är så fint med vänner, de få man faktiskt har, att man känner att det finns något där. Förståelse och sådär, man behöver inte säga allt, för man vet det ändå. Man tänker liksom lika många gånger. Ja, svårt att förklara…

Nattbabbel it is, yes! Jag är trött också. Barnen har varit speedade ikväll!

>

Semmelcupcakes – en del av dagens fika! ?

Gillar

Kommentarer