En fråga får svar...!

En fråga från Peter:
Personligen tycker jag det är lite egoistiskt att skaffa så många barn. Det är egoistiskt gentemot barnen, vars tid och uppväxt blir påfrestad, ekonomiskt och föräldra-tidsmässigt. Det är egoistiskt mot samhället som ska vara med och betala notan på många vis. Det är egoistiskt när det finns så många som svälter i världen. Adoptera 5 av dem, och gör en god gärning istället.

Det är även egoistiskt mot din man, delar han längtan att dedikera sitt liv till barnen enbart?, vill han inte resa på semester någon gång utomlands tex?

Skaffa målsättnignar som ligger i dig själv istället för att fokusera på att leva genom dina barn. Det kommer göra att dina barn får en bättre upplevelse.

Dessutom innebär varje födelsel en risk för din hälsa, och med varje barn en större skara som riskerar att förlora sin mor. Ja just ja, sa jag det, det är egosistiskt..

lycka till...



Mitt svar:
Hej Peter!
Jag kan faktiskt inte alls förstå på vilket sätt det skulle vara "egoistiskt" att skaffa fler barn än genomsnittet.

Mot barnen? På vilket sätt? Mina barn har alltid en lekkamrat i sina syskon. De har alltid mamma eller pappa i sin direkta närhet. Jag har valt att vara hemma med mina barn tills dess att de är minst 4-5 år, troligtvis tills de börjar barnskolan (6årsverksamhet). Genom det valet så påfrestar jag inte samhället heller, då jag inte använder mig av barnomsorg utan tar hand om den delen själv.
Visst får vi barnbidrag från Försäkringskassan men det får ju alla som har barn, och inte täcker barnbidraget särskilt mycket i längden? Men jag klagar inte på dess storlek ändå. Jag tycker däremot att vi har full rätt till det, då både jag och min man har betalat skatt i många år - och på så vis bidragit till att samhället ska kunna bekosta sånt.

Adoptera barn är något jag gärna skulle göra, faktiskt. MEN... det är otroligt långa köer för att adoptera idag. Och för mig känns det som att jag "tar en annans plats" om jag skulle adoptera - då är det ju någon som inte KAN få barn - som blir utan, bara för att jag ska adoptera. Det känns inte bra.
Dessutom finns det nog ingen som godkänner mig som adoptivförälder av den enkla anledningen att jag faktiskt kan få barn. Vi har fem barn, och innan proceduren med en adoption vore klar har vi nog minst ett eller två till. Mig veterligen åker du ut ur adoptionskön om du blir gravid - så att adoptera om du redan har fem barn känns ganska fel...

Egoistiskt mot min man? Jag var faktiskt tvungen att ringa honom och fråga hur han såg på saken ;) Han såg inget egoistiskt i det. Det spelar ingen roll om han fått ett eller tio barn - han "dedikerar" ju ändå sitt liv till det barnet eller de barnen. Sen om vi får 11 så har han förgyllt livet med 11 barn attf glädjas åt.
Utomlandssemester? Det är inget som någon av oss har prioriterat. Vi har inte det behovet. Visst vore det trevligt att nån gång åka till Spanien eller Grekland - men det är ingenting man saknar heller. Han skulle inte välja en semester framför ett barn iallafall, den saken är klar.

Tänk vad tragisk världen vore om alla kvinnor tänkte på vilken risk en förlossning skulle innebära. Vad många som inte skulle våga föda barn då...
Men ärligt talat så finns det risker med allt i denna värld, Du riskerar ju praktiskt taget livet varje gång du går över gatan - du kan ju bli påkörd. Eller vem vet, det kanske sitter en prickskytt och väntar på att du ska öppna ytterdörren?
Nej, förlossningar är jag inte rädd för iallafall.
  • ALLMÄNT
  • 6 visningar

Gillar

Kommentarer