En hyllning till de finaste papporna jag vet.

Min egen pappa. Min älskade pappa.
Han som,, tillsammans med mamma, satte mig och mina två syskon till världen.
Han som alltid var så sjukt stolt över allt man tog sig för, och som till och med var lite stolt över att vara de annorlunda barnens morfar.
Han som alltid berömde allt man bakade, och som älskade mina smörgåstårtor mest.
Han som skrek MÅÅÅÅÅL när pucken nådde buren oavsett om han var på plats eller låg i tvsoffan, och han som kunde diskutera HV71's laguppställning tillsammans med Conny i timmar utan att tröttna.
Han som kunde det där med att tippa trav och stryktips, han som gladeligen påtade i landet dag ut och dag in.

I år är första FARS DAG utan att min pappa finns med bland oss.
På fars dag 2019 fick han ett armband som sedan följde honom på resan.
Snart är det ett år sedan.
Året har varit långt. Mentalt fallerar man varenda gång man tänker nån minut för länge. Verkligheten är svår att ta in..
Hur blev det såhär, och hur kunde det gå så fort?

När pappa dog tog han med sig en del av mitt hjärta, utan tvekan. Jag blev ett hål, som aldrig läker. Någonsin. Det var alldeles för tidigt, och jag trodde att vi hade minst 30 år kvar tillsammans!

3,5 år innan vi förlorade pappa förlorade vi min lillebror. Som också hade hunnit bli pappa till en liten pojke (på bilden håller han dock våran Jonathan!).
Jag och brorsan hade väl våra dispyter genom åren, men det tror jag att alla syskon har, oavsett.
Jag har alltid, och kommer alltid att vara jäkligt stolt över den lillebror jag fick. Den lillebror som jag alltid älskat utan gränser.

Jag fick två syskon, en av varje sort - och hade ju allt man kunde önska.
Men att jag skulle förlora min bror redan när han var 26, det var inget som någonsin fanns på kartan. Helt utan varning så stod vi inför det faktum att han fattades. Borta. Aldrig kommer tillbaka.
Jag minns fortfarande mammas telefonsamtal, hur hjärtat gick sönder. Hur jag i ren panik slänger mig i bilen för att köra hem till mamma och pappa där även min syster var. Jag minns delar av bilresan, men känslan inom mig minns jag än, 4,5 år senare.

Brorsan lämnade en liten pojke efter sig, en pojke som inte får träffa sin pappa mer.
En liten pojke som endast har fotografier av sin pappa.
Det svider så oerhört.
Älskade bror - hoppas du tar han om pappa nu, och att ni tittar till oss ibland, när vi behöver det som mest. Älskade och saknade som fasen - det är ni båda två <3

Sen har vi den där snubben, för att avsluta detta inlägg med lite glädje, som jag valt att dela mitt liv med.
Han, som kom att ta mitt hjärta med storm en sen julidag 2008, som kom att adoptera min förstfödde son till sin egen.
Han som gjorde min barndomsdröm till sin egen - och som idag kan titulera sig som 11barnspappa.
Han, som fixar allt han tar sig för, oavsett om det är att baka, laga mat, utmana med Connymetoden eller bygga nya rum här hemma.
Han som trollar med knäna och kan få hela familjen att skratta så de gråter.
Han som lyssnar på läxor, kramar alla godnatt och skickar alla till skolan.
Min livskamrat som kom att bli pappa till 11 barn, och som varje dag får höra orden "jag älskar dig" minst lika många gånger som han säger de själv.

Han kan vara rätt barnslig och fånig vill jag lova, men när marken inte bär en så finns han alltid där som klippan själv.
Han är allas våran superhjälte och trygga famn.
Vi älskar dig "PAPPA CONNY"

  • 5 427 visningar

Gillar

Kommentarer

Majvor
,

Hoppas allt är bra nu i dessa Corona tider <3

Här kommer några supertips från mig <3

Min favorit:

Även:

Jag handlar genom denna sidan för att få pengar tillbaka:

https://invite.bestsecret.se/VZS-8D3-K3M?c=se&utm_campaign=copylink_invitation&utm_medium=copylink&utm_source=invitation&utm_content=registration