En inte alltför upplyftande dag

Morgonen började sisådär, då jag endast slumrade i någon timme eller två innan klockan ringde. Då visste jag att Anticimex var på väg. De hade sagt "någon gång mellan 8 och 9", och jag visste någonstans inom mig att de skulle hänga på dörren prick 08!

Det var givet. Klockan 08 passerades tröskeln. Tacksamt nog fick jag ligga kvar i sängen och gosa med Noah istället och Conny tog den biten. Jag är ändå inte så insatt i det här med huset och sånt där - så den biten får han gärna sköta :)

Sen väntade lite jäkt och stress. Jag ville in till sjukhuset då lillasyster är inlagd. Varför vet vi inte, bortsett från smärta då. Men vi vet inte alls vad som är fel... så jag spenderade en stund där medans Conny och de minsta hittade på lite annat att göra. Jag hatar verkligen sjukhus, och ännu mer när någon i min närhet vistas där... nu hoppas jag bara att de hittar felet väldigt snart!

Sen väntades en jakt på Venofer. Jag ska ju få järninjektioner, egentligen från och med idag. Men så blev det inte. Inte ett enda apotek i hela stan hade varken Venofer eller det natriumklorid jag ska ha hemma. Suck, ja en stor suck!
Kan tyckas vara lite känsligt, rent av fånigt kanske? Men för mig, som längtat och sett fram emot detta, så kändes detta som ett slag under bältet. Som om någon drog undan mattan under mina fötter.

Det blev ingen järninjektion idag!

Men Conny såg till att ett av apoteken beställde hem det jag skulle ha, så vi kan hämta detta imorgon bitti. Tack och lov. Så imorgon, tisdag, kl 14 får jag första dosen med Venofer insprutat i blodet. Jag kan knappt vänta... hoppas så innerligt på att denna behandling ska hjälpa mig på rätt sätt. 10 injektioner väntas, inom loppet av fem veckor. Så två per vecka. Det ska nog gå bra.

Men jag har inte vart den lyckligaste människan på jorden under eftermiddagen. Ledsen och nedstämd, allt egentligen bara för det här med sprutorna. Att jag inte fick första idag. Jag var så inställd på det, hade längtat och byggt upp förväntningar - och så blev det inte så.
Så jag somnade nog runt 16.30, vaknade två timmar senare och därmed kan jag inte sova nu på kvällen. Smart va? ;) Men det är så det brukar bli när någonting går emot mig. Är extra känslig för sånt just nu, kanske hormonerna som spelar mig ett spratt?

Gillar

Kommentarer