Frustrationen stiger

Fick prata med vårdcentralen idag, mina provsvar hade kommit. Glutenintolerans?
Natrium- och kaliumbrist? Dåliga levervärden? Nix, inget av det. Allt såg kanonfint ut. Det finns inte något alls att anmärka på. Men varifrån kommer mitt dåliga järnvärde? Det är konstigt det här... Så vitt jag vet så har man kollat allt nu, som har med det att göra. Det finns liksom inte mer att kolla, som kan orsaka järnbrist, eller "dåligt järnvärde". Men varför går inte järnvärdet upp då?

Nej, jag kan inte äta Niferex/duroferon lika ofta som jag borde. Min mage ballar ur då. Jag förstörde ju magen under de perioder jag åt Reductil (ett läkemedel för viktminskning, som inte saluförs i Sverige längre). Men jag tar dom så fort jag kan, oftast ca varannan dag. Försöker tänka på vad jag stoppar i mig också, mycket gröna grönsaker, leverpastej, c-vitaminer osv. Allt för att försöka få upp det där järnvärdet. Men utan nå vidare resultat!
Jag äter dessutom cyklokapron/tranexamsyra för att dämpa menstruationsblödningarna, detta med väldigt gott resultat. Vill jag inte så behöver jag inte blöda nåt alls, men det innebär över 10 tabletter om dagen de dagarna ;) Men ja... det går att styra ganska bra - och det är det som är meningen!

Tittar man på mina värden från 2003 och fram till nu så ligger medelvärdet på ca 110 om jag inte varit gravid. Då sjunker det ordentligt, ja oftast till under 100!
110 i järnvärde känns alldeles för lågt. Många gånger har de sagt att jag är "en sån som har lågt järnvärde". Men jag köper inte det. Jag är ju konstant trött, otroligt morgontrött (kan sova till 11-12 om jag får), och har ofta huvudvärk. Typiska symptom på järnbrist.

För att nämna de vanligaste symtomen på järnbrist så kan jag skriva ner trötthet, orkeslöshet, yrsel, andfåddhet, hjärtklappning, huvudvärk och öronsus. Där klassar jag in på allt.
Jag är givetvis piggare nu när jag gått ner över 30 kilo i vikt, men tröttheten och orkeslösheten liksom "trycker ner mig" igen. Förstår ni hur jag menar? Många gånger blir det liksom tufft att försöka motarbeta kroppens vilja, och man somnar igen... trots att man egentligen vill hoppa upp och grejja med annat! Morgnarna är värst, helt klart.
Huvudvärk har jag ofta, ibland behandlar jag det själv med alvedon. Kaffe funkar inte alls längre, bortsett från den huvudvärken jag kan ha på morgonen - men den är ju förmodligen inte pga järnbristen ;) Andfåddhet ja, men det skulle jag själv vilja påstå att det beror på dålig kondition, haha. Men visst, jag har den också. Liksom lätt att få hjärtklappning (som jag ibland kan få utan anledning) - och jag har inte några problem alls med mitt hjärta - har tagit EKG ett flertal gånger vid det här laget.
(Ambulansen hade det som största prioritet när de fick åka hit stup i kvarten)

Men ja... nu återstår att vänta och se vad läkarna kommer fram till, vad som blir nästa steg i det här. För inte kan dom väl mena att jag ska leva med att vara trött och orkeslös? Jag visar ju tydliga symtom på att jag inte mår bra av att ligga på runt 110 i hb. Jag behöver komma upp lite. Tänker mycket på de lyckliga som ligger runt 140-150. Tänk vad pigg jag vore om jag var där uppe och snurrade... och jag hoppas verkligen att jag kommer dit en dag.

Kanske blir det infusion (dropp) eller injektioner (sprutor) med järn... det återstår att se.
Intressant, javisst - för mig iallafall!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229