"Hur fan kan man blogga?"

Jag har många gånger fått det slaget i ansiktet hur man kan blogga. Hur man hittar tid till det, och hur man överhuvudtaget orkar bry sig. Tro mig - frågan kommer både här i bloggkommentarerna och på facebook, med jämna mellanrum.
Jag som har "såå många" barn borde ju ha annat att göra än att blogga, barnen måste ju verkligen lida för att jag spenderar så mycket tid framför datorn och bloggen osv. Fördomarna är många, och de kommer oftast flera på en gång.

Själv vet jag svaret. Jag får ut så mycket av bloggen. Jag skriver det jag behöver få ner när jag mår dåligt eller funderar över något. Men jag delar också med mig av glädjen då lyckan infinner sig. Jag skriver om saker jag vill minnas och ha kvar nedskrivet. Det finns alltid något att skriva om - även om tiden inte räcker till att skriva ner precis allt. För nej - jag sitter inte här 24/7 som vissa verkar tro - jag har ett liv utanför datorn också. Efter nattens tårdrypande stund framför datorn då jag skrev inlägget kring operation och tvivel så vet jag ännu bättre. Dels var det skönt att bara få skriva ner det jag kände att jag behövde få ur mig. Jag pratade mycket med Conny där och då - men behovet av att skriva var också stort. Och det var det bästa jag kunde ha gjort.

De underbart fantastiska människor som tagit sig tid att skriva en rad eller två under inlägget eller på facebook, rörande detta, är värda sin egen vikt i guld.
För att vara ärlig så får jag mer respons av mina läsare och bloggvänner än vad jag någonsin fått tidigare. Det känns otroligt skönt, men samtidigt förstås lite sorgligt. Men nu förstår jag också varför jag inte längre umgås med dom som en gång kallade sig mina vänner. De som skulle finnas där i vått och torrt, de som sade sig älska mig för den jag var...

Idag vet jag bättre.

När jag träffar andra människor (oftast då bloggare) på event som jag åker på - då träffar jag vänner. Det är DÄR mina vänner finns. Javisst kan det låta lite komiskt, precis som när man var 14 och sade sig vara kär i killen man chattat med på Aftonbladets chat, men det här är större.

För mig betyder detta otroligt mycket.
Min blogg är mitt skötebarn - och ni som läser det jag skriver är värda mycket, väldigt mycket! ?
  • ALLMÄNT
  • 97 visningar

Gillar

Kommentarer