Jag bryter ihop…

Seriöst…? Jag skriker rakt ut, jag får panik, jag faller ihop… jag orkar verkligen inte mer nu! Fast det vet jag att jag gör, orkar alltså… men det känns bara så hopplöst.
Maken var sjuk, barnen fick svinkoppor. Jag fick halsfluss. Barnen blir genomförkylda. Noah och Jonathan åker på ögoninflammationen Allan – som varar i flera veckor. Nu börjar det lika något – endast snoret återstår. Annars är det lugnt. TRODDE JAG! Igår eftermiddag blev jag plötsligt väldigt trött, somnade en stund och vaknade med halsont. Kändes som om jag svalt en badboll?! Det är grötigt och gör ont liksom, jag går upp och kollar i spegeln och konstaterar snabbt; HALSFLUSS! Igen! Det var knappt en månad sen sista omgången av skiten…

När jag vaknade imorse kändes det lite bättre, men det kan ju bero på att jag liksom inte äter under natten? Jag ringde iaf till vårdcentralen och fick en tid en halvtimme senare (ja, de är riktigt bra på det med tider här i tidan!). Några blöjbyten och påklädningar senare var vi på väg… men jag visste ju redan vad det var. Mycket riktigt, halsfluss.

Jag bryter verkligen ihop snart. Jag trodde ju att sjukdomstiden var över nu. Det förstod ni säkert på mitt inägg igår också. Glad som tusan var jag, lättad och lycklig. Slut på sjukdomar och en kommande vår – med vårkänslorna därtill. Underbart liksom… men ja… underbart är kort!

Planerna för dagen var egentligen en tripp till Hjo och mina föräldrar. Men så blev det inte. Att smitta ner dom med halsfluss känns inte direkt shysst, dessutom har pappa alltid varit ännu mer känslig mot halsfluss än vad jag varit, så näe. Det räcker troligen med att jag står utanför deras hus, så blir han smittad. Slutsats; jag håller mig hemma. Knaprar penicillin och hoppas på snabb förbättring.

För på lördag ska jag på Melodifestivalen; Andra Chansen – och det tänker jag inte missa pga streptococker!

Gillar

Kommentarer