Jag har svalt en badboll !

Bilden ovan är tagen i måndags då jag gick in i vecka 37 (36+0). En vän kommenterade så snyggt "har du svalt en badboll" och ja, det ser ju nästan ut så! ^^

Sen magen började sjunka ner en aning så har kulan blivit ännu mer rund! Och maken kallar nu magen för medicinbollen! För mig är denna känslan helt ny, trots att det är mitt femte barn! Jag har aldrig haft förmånen att faktiskt få "bebismage" på det här sättet - utan det har varit deg lite överallt liksom. Ja, du förstår nog hur jag menar ;)

Sedärja, vecka 37 iallafall, och förmodligen en av de sista magbilderna som tas under denna graviditetet! Givetvis knäpps det en och annan innan själva förlossningen, men den ska ju snart äga rum. Kommer inte bebisen självmant denna vecka så blir det högst troligt igångsättning i nästa vecka! På måndag kl 11.00 ligger jag nämligen under ultraljudet igen om det inte satt igång! Då är jag i vecka 38 (37+0) och bebis räknas som färdigbakad - fullgången alltså.

Såvida vikten uppskattas till "normal" och såvida jag är "mogen" så dras det igång då. Nu råkar jag ju veta att jag redan är "mogen och klar" så att säga, att tappen redan är utplånad och att jag redan börjat öppna mig. Jag vet dessutom att bebis beräknades väga nästan 3000g redan i vecka 35 (34+3). Så hur det går på måndag är ju redan givet. Blir det som tidigare graviditeter så blir det en väntetid på 1-2 dagar innan induktionen startar, så tisdag eller onsdag då.

Men som kommer "veliga Lisa" fram inom mig. Igångsättning? Varför då? Jag mår ju inte dåligt av graviditeten?! Det har jag gjort tidigare... tidigare har jag varit 55kg tyngre och det har vart riktigt jobbigt. Nu är jag piggare än någonsin och kan med lätthet knalla ut på en 8 kilometers promenad rakt av - som höggravid! (rekommenderas dock inte sålänge bebis inte är "färdigbakad" då jag riskerar vattenavgång och hemma- eller ambulansförlossning i det läget). Nu handlar det bara om att bebisen är stor, och att jag har 3,5 igångsättning bakom mig. Jahopp...

Jag har alltså ingen riktigt spontan förlossning bakom mig alls. Linus kom i vecka 35+6 med spontan vattenavgång, men de fick sätta värkstimulerande dropp då värkarna avtog. Därmed räknar jag den inte riktigt som spontan, eftersom dropp är vad jag behövt alla gånger... (jag har aldrig blivit igångsatt med gel, ballong eller liknande - utan de har bara tagit vattnet och sen satt dropp). Så hur en spontanförlossning är vet jag egentligen inte... jag är van vid droppet som alla pratar så "illa" om.

Det ska göra "sååå ont" sägs det ju... men frågan är hur jag isåfall upplever en vanlig förlossning? Vore ju kul att få uppleva... nåväl - får hoppas att bebis bestämmer sig för att komma ut nu istället kanske ;) Fick ju hem lite bebiskläder igår så nu är det fritt fram för lilla hjärtat att komma! ?

Gillar

Kommentarer