Kommande operation

Alltså, nu är jag rädd. Riktigt jävla livrädd om sanningen ska fram. Jag har alltid varit rädd för att sövas, för operationer överlag. Alltid. Min gastric bypass var liksom något jag aldrig trodde att jag skulle göra, men jag gjorde det.

Gallan har jag haft problem med sen innan min gbp. I juni 2012 bekräftades det med ultraljud att hela gallblåsan var full av stenar. Som ett grattiskort på posten liksom. Men de tog den inte i samband med min gbp då inte VG-regionen godkänt detta. När besvären sen kom i ökad styrka skakade läkarna på huvudet.
Dels hade jag gjort ett val iochmed att jag gjort min gastric bypass innan galloperation.
Dels var jag gravid – vilket jag ju blev 3 månader efter min gbp.

Så någon galloperation blev det inte. Nu har besvären ökat ytterligare och jag kan räkna med att få ett nytt gallstensanfall ungefär varannan dag. Trots att det är mycket jag uteslutit ur min kost. Jag har lärt mig vad jag inte kan äta… och undviker mycket av det. För att ge exempel så äter jag inga kokta ägg. Jag äter heller varken gurka, äpple, päron eller gröna paprikor. Stekt mat har jag svårt för, likaså med starkt kryddad mat. Lagom kul!
Nu är jag förvisso inte förtjust i stekt mat alls, men stark mat älskar jag. Har dock fått dra ner på den konsumtionen de senaste 1,5 åren. Pga att jag inte vill ha nya gallstensanfall. Men de kommer ändå. Nu får jag dom av kaffedrickande. Kan få av att dricka vatten eller mjölk. Kan få ont av en knäckemacka, eller 1 dl keso. Alltså det kan komma bara jag äter eller dricker något. En banan med lite kokosfett till gav mig ett av de värsta gallstensanfallen jag upplevt. Likaså lite vindruvor och nötter.

I vilket fall som helst… idag begärde jag nya tabletter. Eller ja… kramplösande stolpiller. Det enda som hjälper, eftersom jag inte kan ta NSAID-preparat längre. Mina stolpiller tar udden av smärtan…
Fick ett läkarbesök planerat till 3 mars. Glad för det. Skulle få recepten utskrivna tills imorgon. Men 2 timmar senare ringer telefonen. Jag svarar. Det var en annan läkare.

Vips. Nu är en remiss skickad till kirurgen. Ett mindre paket med stolpiller är utskrivet – förhoppningsvis ska jag vara opererad och klar innan dessa hunnit användas. 20 sådana tabletter räknar jag med att de ska räcka i 40 dagar. På ett ungefär. 1,5 månad alltså. Så innan april bör jag vara opererad?

JAG HAR PANIK!
Har alltid varit livrädd för operationer. Jag har byggt upp den mentala biten ett litet tag för att ev. behöva operera mina fötter, för att kunna ”leva normalt”. Idag, inom loppet av några timmar, får jag besked om att det ska bli operation. Men inte av fötterna i första taget (det är ett annat kapitel) utan av magen. Gallan.

Kanske, förhoppnings, ska det bli människa av mig också. Kanske vågar jag äta kokt ägg till frukost igen? Kanske kan jag också få uppleva njutningen av ost och gurka på knäckemackan? Utan att få uppleva smärtan from hell?!

Fortsättning följer…

Gillar

Kommentarer