Minnen när de är som bäst

Mina promenader är bra på flera sätt faktiskt. Dessutom kommr det upp en himlans massa minnen när man knallar omkring. Både jobbiga och bra/roliga såklart - främst bra minnen. Kärleksfulla. Härliga.
Idag blev det 6,24 km i lagom tempo. Jag kunde inte stressa alls idag med tanke på att jag fått någon konstig åkomma i ljumsken. Det liksom strålar och hugger till när jag går, och benet blir som ett dragspel. Lagom kul inne på Elins Esplanad i Skövde idag - man kände verkligen hur folk stirrade på en när det hände ;) I vilket fall som helst så knallade jag runt på min promenad innan dagens middag. Skeppssättningen, Askeberga gård (grisar), det gamla brohuset och sen kommer man till Olstorps festplats. Där finns många minnen. För fem år och tre månader sen träffades jag och Conny där, den 26 juli 2008. Första gången vi träffades, vid en telefonkiosk inne på Olstorp, och där vart det också första dagen på mitt nya liv. Det gick fort sen kan man säga. Två veckor senare bodde vi under samma tak - ja bilen var packad och klar och jag flyttade in typ samma dag som hans f.d flyttade ut ;) Knepigt och lustigt enligt många, men för oss var det helt rätt! Så Olstorp finns det anledningar att bevara i minnet ;) Mysigt att gå förbi där typ dagligen och minnas nu...

Sen kommer man till kyrkan. Vads kyrka, som iigger här i Tidan. Också minnen såklart! :) Bara två av barnen är döpta där, Jonathan och Noah. Men vi gifte oss där också, 4 juni 2011 gick vi ut genom den där svarta dörren som ett gift par. Som man och hustru som det så fint kallas. Så det är klart att man minns mycket på promenaderna, och det är ju detta som gör de extra mysiga kan jag tro. Har kommit till det stiadiet att jag inte vill vara utan promenaderna alls längre, de måste ske dagligen - oavsett smärta och värk. Oavset krämpor - ut måste jag! Underbara känsla - jag trodde aldrig att jag skulle känna så!

Gillar

Kommentarer