Mordhotet från förr

Ja vad var det då som hände? Vad var det som fick mig att få så ont i magen när vi besökte min gamla bostad egentligen?

Jo… jag har berättat delar av historien förut, men kan ta det igen. För er nya läsare, för er som inte läst det förut, och för er som är nyfikna på att läsa storyn igen.

På midsommarafton bestämde vi oss för att åka ut och kika på hur mitt gamla hur såg ut.
Innan jag träffade Conny bodde jag i ett litet samhälle utanför Moholm. Där bodde jag tillsammans med Linus (min äldsta) och med min dåvarande sambo. Tills i mars 2008. Då hände något.

Jag hade en god vän på besök över helgen. Hade kört honom till Ica för att köpa snus och för att inhandla lite gott att grilla till kvällen, medans min sambo stannade hemma för att tända grillen och göra iordning det som skulle göras. När vi kommer tillbaka tycker sambon att det hela tagit väldigt mycket längre tid än vad det borde ha gjort. Så han går loss helt, och anklagar mig för att ha varit otrogen.
Det började med frågor, men eskalerade snabbt. Stämningen vart hotfull och jag kontaktade snart polisen. Sen gick det snabbt. Sambon sprang ut, hittade yxan och gick loss helt. Inredning i huset slog han sönder, liksom både vindrutan och förarrutan på bilen jag ställt på uppfarten. Han stod i trädgården och skrek efter mina hundar med ilska i rösten.
Min vän, som var där, hade tagit med sig ena hunden ut på gärdet där han låg. Den andra hunden strök väl mest omkring… jag visste inte så mycket där och då.

Själv var jag på övervåningen, livrädd. Linus låg och sov fortfarande. Tills sambon kommer in. Matar liksom in mig i Linus rum, får mig att sätta mig på sängkanten där Linus sover. Sen står han där som nån boss… med en yxa 10 cm ifrån ansiktet och hotar mig till liv. Jag har aldrig någonsin varit så rädd!
Linus vaknar, ser allt. Sitter tyst i sin säng, storögt. Sambon säger då att han inte kommer döda mig framför Linus, men… ja, vad ”men” betydde vet jag inte. Han fortsätter att uttrycka hot och hat. Sätter sig sedan på sängkanten, matar bort mig därifrån och rabblar konstiga ramsor för Linus som ser skräckslagen ut. ”Blodet tappas, blodet rinner”, och nåt i det stuket. Det hela är som en vidrig skräckfilm…
Han hade visat våldsamma tendenser innan dess, ja! Men aldrig såhär. Aldrig så att jag fruktat för mitt liv.

Efter något som känns som en evighet lämnar han mig och Linus i rummet och försvinner. Det tystnar. Jag vågar inte gå någonstans. Ringer polisen upprepade gånger, men de tar tid på sig.
Till slut hör jag dom i hallen på nedervåningen. De hade hittat sambon. I vardagsrummet.

Både jag och min vän som var med är nog ruskigt överens om att den där natten föralltid sitter i bakhuvudet på ett eller annat vis. För min del som en skräckfilm som ständigt återupprepas. Vissa kvällar känner jag mig förföljd, vissa kvällar får jag för mig att någon (min fd sambo) står i trädgården och glor på mig genom fönstret…

Så på sätt och vis var det väl skönt att se huset igen. Att se att det stod kvar, men att det var igenväxt och att ingen bodde där… för huset i sig var ingen dröm direkt. Råttor i väggarna och andar som gick igen (tro det eller ej). Men samtidigt så spelades ju filmen upp igen innanför ögonlocken.. och det magonda kom som ett brev på posten.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229