Ögoninflammation

Vi har alltid varit väldigt skonade från allt vad sjukdomar heter – vilket jag är otroligt tacksam för. Det är inte roligt att bli sjuk i en stor familj – det är ju vida känt att sjukdomar går runt runt och åter runt inom familjen då…

I julas åkte ungarna på något som sedan visade sig utvecklas till svinkoppor. Troligtvis fick de det efter att pappan i huset hade misstänkt halsfluss (det kollades inte upp) – och svinkoppor kan komma även från streptococker (jag trodde dock bara det var stafylococker förut). Nåväl, sjuka vart de iallafall, alla tre ”smågrabbarna”. Noah värst. Penicillin 10 dagar för samtliga. En pärs kan jag lova… vi gick kuren ut – och även jag fick påbörja en penicillinkur. För givetvis åkte jag på halsfluss – hade inte räknat med annat

>

Det var inte länge det varade med att vara fri från sjukdomarna. Häromdagen visade det sig att Jonathan var svullen över ögonen. Och ”grusig” som jag kallar det – när de liksom får den gula geggan du vet. Vi avvaktar tills imorgon och ser hur det utvecklas.

Morgonen därpå visste vi med säkerhet; ögoninflammtion. Då hade även Noah fått det. Mycket riktigt - Noah värst! Nu är Jonathan i stort sett fri från det – men Noah ser hemsk ut. Ögonen grusar och morgonen ser han ingenting utan vaknar av panik för att han inte vet vart han är. Typ så. Skitjobbigt rent ut sagt – inte att barnen är jobbiga, utan känslan av att inte kunna göra mer än vad man gör. Vi torkar ur ögonen – utifrån och in, som man ju ska. Vi spritar mellan barnen osv – för att hålla smittorisken nere. Men jag hade önskat att geggan/gruset lämnar hans ögon omgående.

Dessutom kan man ju inte gärna åka någonstans med Noah nu. Som roar ungarna menar jag. Smittorisken är för stor. Ja, som svärmor sa; ”En vuxen hanterar det bättre.” Det är ju liksom så, det är barn jag är rädd för att smitta.

Ögoninflammationen smittar ju ofta genom att den drabbade tar i ögonen, får det på händerna, leker med en leksak eller tar i något – som sen ett annat barn tar i eller leker med. Där är det kört. Inte värt att riskera alltså, för man vet ju inte hur sjukt nästa barn blir. Så den biten undviker jag gärna…

Noah har i princip helt slutat sova middag nu. 2 år gammal. Rätt lagom enligt mig - men nu när han är sjuk så somnar han titt som tätt. En stund på förmiddagen, en stund på eftermiddagen och gärna en stund på kvällen. Men natten som var gör jag inte gärna om – så ikväll har han inte fått sova

>

Gillar

Kommentarer