Över 50 kilos skillnad - en liten påminnelse

I spegeln ser jag fortfarande den Annika som ni ser till vänster ovan; i rosa klänning. Det är den Annika jag alltid sett i spegeln. Min hjärna har inte riktigt fattat vad som hänt. Det tar nog ytterligare lång tid innan den kommer att hänga med.

Men att se bilden bredvid, som var en av de som togs hos Stockholmstylisterna, var sjukt glädjande. En boost för fortsatt framgång, helt klart. Tanken var egentligen att jag skulle ordna en ny profilbild/ansiktsbild. Och visst var det flera sådana bilder jag tyckte blev bra också, men för första gången i mitt liv blev jag ju nöjd med helkroppsbilderna också!

Detta fick mig att fundera lite, och jag är otroligt glad och nöjd över mitt beslut som jag tog förra hösten. Att låta mig opereras var helt klart det bästa jag kunde göra - jag har vunnit så otroligt mycket på denna resa redan nu även om den inte är klar ännu!

Vikten går stadigt neråt, och jag har väl si sådär 20 kg kvar att gå ner. Det beror på vart man ska sätta gränsen. Jag har sju kilo kvar tills min kirurg är nöjd, då är jag inte längre "fet" (det är jag fortfarande, alltså). Jag har nio kilo kvar tills jag kommer stå och grina på vågen - av glädje. Då har jag nått ett mål som jag drömt i många år - och går då under den vikt jag passerade i sjunde klass!
Men jag har ca 20 kg kvar till "idealvikt", tills jag inte ens är överviktig längre. Det känns sjukt att tänka så, 20 kilo... 20 kilo är ingenting! Inte enligt mig, som har dragits med en enorm övervikt under lång tid (upp till 75kg för mycket).
Men jag har sagt till mig själv att jag ska ner ca 9 kilo till - sen blir det som det blir. Jag sätter målen efter vägen sen, och ser vart jag landar...

Visst har jag fått offra vissa saker, men jag skulle inte påstå att de betyder särskilt mycket! Jag kan inte frossa i godis och choklad längre - men jag kan äta det i mindre mängd! Jag är känsligare mot gluten och laktos - men jag klarar av det i mindre mängder!
Jag kan inte längre få i mig mat för fyra personer samtidigt - men jag kan njuta av den mat jag tycker om!

Idag äter jag det jag vill äta, men i lagom mängd. Jag äter 1,5-2 dl mat per måltid beroende på vad det är, oftast undviker jag kolhydratrik kost och försöker rikta in mig mer på protein. Jag äter flera gånger per dag, upp till 6-7 gånger vissa dagar.
Jag föredrar vatten framför kolsyrad läsk osv, jag föredrar frukt framför godis. Sådana val är mer självklara nu - jag har inte längre det sjuka begäret att jag måste ta mig till affären för att köpa hem godis och snacks! Det är inget val jag tvingats göra, utan ett val som kommit självmant.

Det är inte längre jobbigt att sitta på golvet och ta sig upp.
Det är inte längre en pina att ta en shoppingrunda på stan.
Det är inte längre en skam att gå in i klädbutiker, det är heller inte svårt att hitta kläder...

Jag mår otroligt mycket bättre idag än vad jag gjorde tidigare. Jag orkar mer, jag leker med barnen, jag skrattar oftare och jag märker ju själv att hela vardagen är lättare överlag. Idag lever jag som en människa - jag existerar inte bara som en invidivid.
Idag är jag mer mamma än någonsin!

Gillar

Kommentarer