Semesterboendet blev en mardröm...

I sista stund bokade vi boende i Stockholm, ett boende för två nätter. Många hotell var fullbokade och de som inte var det skulle ha multum i betalt för att vi är så många. Så vi hittade ett ställe som vi kunde hysa in oss på för en billig peng - Rosenhill bed and breakfast.

GPS:en var inställd på målet och vi körde, glada i hågen. Såg fram emot mysiga kvällar med grillat, kortspel och tidningsläsning - ja, ni vet sådär som semesterkvällarna brukar vara. När GPS:en signalerade att vi var framme trodde Conny att den visat oss fel väg - och fortsatte för att åka vidare och kolla längre bort. Jag förstod väl att det var rätt ställe, men skrattade mest bort det med att stugorna ligger nog lite längre bort isåfall. Så fel vi hade...

Till slut åkte vi in på den uppkörda åkern och parkerade bilen. Conny pekade på en presenningsbeklädd liten hydda och undrade om det var kontoret... jag gick och kollade - nej, det var en ge-och-fåbod, där man kunde ta fem saker mot att man lämnade fem andra saker...
Istället tog vi dubbelvagnen och gick upp emot den, som jag tyckte, skräckfilmsinspirerade byggnaden, som ni kan se på bilden. Jag förknippade snabbt Rosenhill med filmen Silent hill - fråga mig inte varför. Men jag kände liksom på mig att detta inte skulle bli som förväntat... så rätt jag hade.
Vi förvånades gång på gång av vad vi såg. Den s.k. barskylten bestod av en gammal plastdunk där det var skrivet BAR med typ en spritpenna eller liknande. Det syntes tydligt att detta var något ställe där man återanvände allt som gick att återanvända, vilket iofs är bra i sig - men det kunde ju varit snyggare gjort kanske. Jag gick in i matdelen för att fråga efter en reception eller liknande. Under tiden jag stod där så insåg jag snart att här fanns varken kött eller mjölk att få tag på - två livsmedel som ingår i våran vardag. Mjölken här kom från getterna som gick i hagen lite längre ner, och det som åts här var egenodlat verkade det som.
När jag frågade efter receptionen fick jag veta att jag kommit helt rätt, och jag såg nog väldigt förvånad ut vid det tillfället - fast det gjorde jag nog hela tiden om jag ska vara ärlig. Jag betalade för våra två nätter och den ansvarige skulle visa oss vart vi skulle bo. På vägen till stugan passerade vi ett gemensamt utrymme där man skulle sitta och äta. Ett stort svart bord under tak, där det hängde kastruller i taket och hela bordet var textat med en middagsbön. Utanför satt det en man och skalade morötter - varpå den ansvarige stannade upp och frågade om vi skulle laga vår egen mat. Han hann nog inte ens ställa klart frågan innan jag avbröt - Nej, vi äter i stan.
Vi gick förbi en sjuttiotalsbuss som det låg en massa lakan i - då kände jag att det var tur att vi hade med egna. Inte för att jag tror att lakanen var skitiga - men det känns lite sådär när alla lakan har olika färger och inte alls matchar varandra... åtminstone om man ska betala för att låna dom. Vi kom ner till stugorna, eller snarare friggebodarna - och jag kände bara för att åka därifrån. Direkt. På en gång. Men Conny var optimistisk och såg det ljusa i det hela... vi fick förklarat för oss att det fanns två lampor i stugan - som drevs med ett batteri - ett bilbatteri. När vi upptäckte de "snyggt dragna elkablarna" utanför dörren som alltså stod för all den el vi hade fick jag lite panik...
Stället i sig ser ju mysigt ut, men observera den snygga elkabeln som verkligen hänger bra... Varför fanns det ens elkablar? Det fanns ju inget som drevs av el i "stugan". Inget kylskåp, ingenting att värma varken vatten eller mat i. Ingen lampa förutom de batteridrivna. Ingenting. Det fanns inte ens ett element. Vi beslutade att lämna stället ganska snabbt för att ta oss in till Skansen istället. Avkoppling stod på schemat. Vi var inte tillbaka förrän efter 22-tiden. Till min förskräckelse så var allt svart då. Ja tre fönster i "huvudbyggnaden" lös, och en husvagn som var uppställd där det satt några personer och drack såhär på kvällskvisten. Ingen annan stuga än våran var bebodd. Som pricken över i:et gick det inte ens att tända lamporna för batteriet för slut. Jaha... så jag fick ringa den ansvarige sent på kvällen som faktiskt fick komma med en eldriven lampa. Tack för det. Vi bäddade iordning sängarna och tände på en engångsgrill som jag köpt på IcaMaxi i Solna. För här skulle det grillas korv... men utan varken uppläggningsfat, något att ta korven med eller så - så var det en utmaning i sig. Jag vägrade dessutom att lämna friggeboden så Conny fick stå själv där ute i mörkret.
Våra sängar som faktiskt kändes som det lyxigaste på hela stället. De kan inte ha varit använda många gånger...

För nej... här fanns verkligen ingenting ur bekvämlighetssynpunkt. Det var sängar med varsin kudde och täcke, ett träbord, ett tvättfat och en kanna samt en bricka. Och en tvättsvamp. När vi skulle åka fick vi liksom sopa ur friggeboden med ett begagnat och trasigt örngott som de lämnat kvar. Som vi slängde sen.
Bekvämlighetshörnan... detta var allt som fanns inomhus, förutom sängarna... Att somna på kvällen var verkligen inte lätt. Rasmus låg och åmade sig långt inpå natten. Mamma, mamma, ont, ont, mamma hem, hem heeeem... Ja, han hade verkligen hemlängtan. Jonathan låg och tittade upp i taket länge och väl... men båda två somnade nog av ren trygghet och utmattning till slut. Rasmus bredvid mig och Jonathan bredvid Conny. Själva låg vi vakna länge... och de stora låg och tittade på den bärbara dvd:n de hade lånat av Simons mamma. Natten gick men det var med nöd och näppe. Ungarna sov oroligt, Noah vaknade ett par gånger och fick snällt nöja sig med välling från tetrapak - ovärmd sådan. Tur att han inte var så kräsen då... När vi vaknade upp la vi märke till samma sak, både jag och Conny. Runt både dörr och fönster glipade det 0,5-1cm... inte konstigt att det var kallt i friggeboden. Dessutom hade det regnat på natten så det var ordentligt kallt nu. Jag och Conny behövde inte diskutera så länge angående dagenefter... Vi var väldigt överens om att packa in allting i bilen och åka hem efter dagens besök på Skansen och Gröna Lund. Så vi packade in både barn och tillhörigheter i bilen, sopade ur med örngottet och for iväg. Strax innan så gick Conny bakom friggeboden för att pissa - och kommer tillbaka illa kvickt - Nu Åker Vi. Jag undrade förstås vad det var som hänt nu och fick snabbt till svar att det kröp mördarsniglar bakom huset, för han hade minsann sett en. Så nu var det dags att åka.
När Conny körde ut bilen så gick jag upp till "huvudbyggnaden" för att förklara att vi skulle åka samt lämna nyckeln. Jag sa som det var, att våra barn typ far illa av att sova där, att vi knappt sovit något alls och att stugan inte alls höll värmen så vi vaknade genomfrusna allihop. Att Noah behöver välling på natten men fått dricka den kall osv. Den ena tyckte att man kunde ställa in ett element inför nästa natt medan den andra tyckte det var konstigt att vi frusit i detta väder - men vi var ganska bestämda på att åka. Vi löste betalningen för natt nr 2 och sen pös jag iväg... På vägen ner fick jag nog en annan syn. Jag vet inte om det var för syns skull eller om den verkligen används - dont know - men lite komiskt såg det allt ut. Ett badkar som liksom grävts ner som en pool. Runt den var det träplankor istället för ett trädeck som många har runt poolen. Och en näckros i badkaret...

Nu låter jag säkert som värsta bitterfittan, men det är såhär som jag upplevt boendet på vår semester, alltså helt personliga åsikter. Vad någon annan upplever behöver inte alls överensstämma med min upplevelse. Att jag efter hemkomst fått se att toaletterna består av träplank gjorde mig ännu mer förtvivlad. Varför googlade jag inte på stället innan? Varför kollade jag inte upp det? En kissalätt, kissoar och en bajsa-här-kur känns inte så jättebarnvänligt... enligt min mening. Och nej - jag uppsökte ingen toalett på stället, utan jag skötte mina toabesök inne i stan istället :P Tilläggas bör att jag faktiskt ringde upp stället dagen innan för att stämma av vår ankomst, vi är ju ändå sju personer varav fem barn - så de visste att vi skulle komma med barnen... alla barn. Dock kan jag rekommendera stället om man reser utan barn, och med avsikt att komma ifrån vardagsstress, elektricitet och andra former av vardaglig bekvämlighet. Men det rekommenderas INTE för barnfamiljer och de som har några som helst krav på boendet...

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229