Snylta på samhället?

Det kändes konstigt idag, på apoteket. Lite en känsla av att man snyltar på samhället liksom.
När man betalat 2200kr för medicin inom loppet av ett år, så får man resterande mediciner för det året utan kostnad. Såvida man inte frivilligt väljer något annat än det billigaste alternativt de har hemma. Då betalar man mellanskillnaden. Inget konstigt med det, så har det ju varit i flera år nu.
Med tanke på mina mediciner och absolut med tanke på den järnbehandling jag gått igenom – så har jag uppnått den där summan flera gånger om senaste året. Venofer kostar ju liksom, en enda förpackning ligger på 881kr och jag vet inte hur många jag löste ut ens. Runt femton skulle jag tippa på… en snabb tanke säger att det är över 13000kr. Men det var det aldrig någon som invände emot på apoteket, utan jag fick mina askar utan minsta gnäll.

Idag var jag på apoteket igen. Befinner mig nu i slutet av min frikortsperiod och känner att jag vill lösa ut så mycket som möjligt av det som är kvar (och som jag använder) för att sen slippa besöka apoteket på ett tag. Där finns också recept på mediciner jag inte längre använder, alls. Såsom niferex, duroferon, venofer inj.vätska och starkt smärtstillande medel som jag gärna inte skriver ut namnet på.
Jag valde bort de preparat jag inte längre använder, och lämnade således apoteket med endast alvedon, mjukgörande kräm och laxeringsmedel för ett helt regemente! ^^

Men det lustiga, vet du vad det var?
Jo… apotekaren verkade först tycka att jag var väldigt konstig som inte ville ha det andra. Det jag inte äter eller använder. ”Äh, det där vill jag inte ha – det kan ni ge någon annan som faktiskt behöver det!”. Hon tittade på mig som om jag var född igår… kändes skitlustigt, haha.
Sen till nästa grej. ”Jaa… det var ju inte så längesen du hämtade varken alvedon eller miniderm”. Nähä? Jag vet det liksom, har både alvedon och miniderm hemma så jag klarar mig ett tag till. Förklarade att jag liksom snart går in på en ny period, och att jag därför vill lösa så mycket som går, så jag slipper lägga pengar på mediciner direkt efter perioden löpt ut. Det känns onödigt.

”Men du… det där kostar ju!”
Vadå kostar? Om det nu finns en ”regel” om att man betalar 2200kr på ett år, och inte mer. Då är det ju så. Sen om jag råkar ha flera recept på samma medicin (i detta fall alvedon och miniderm) så är det min rättighet att kunna hämta ut dom med förmån, såvida ”tidsgränsen” nåtts. Det hade den.

Jag skrattade till och svarade med ”Jaja, det kostar ingenting för mig, så jag hämtar det jag har rätt att hämta. Det jag inte vill ha får ni behålla, men det jag vill ha, får ni lämna ut till mig”.
Hon menade ännu en gång på att ”det kostar på något sätt”. Även om det inte kostar för mig. Nåja… jag har betalat skatt när jag jobbat. Jag betalar till och med skatt på den otroligt låga föräldrapenning jag får idag! Min gubbe betalar rätt hög skatt och har så gjort i över 20 år. Så att jag snyltar samhället på kostnaden för en flaska miniderm och 200 alvedon tänker jag knappast känna skuldkänslor för!

>

Jag gick därifrån 20 kr fattigare iallafall. Fick betala 10 kr per låda för alvedonen, bara för att jag vägrade ta emot deras ”Pinex” – som inte funkar alls för mig. Ytterligare sura miner från apotekaren… hoppas att dagen vände för ”hen” när arbetsdagen var slut!

Gillar

Kommentarer