Syskon blir som tvillingar

Allt mer svenskar skaffar barnen tätt, med liten åldersskillnad.
Arbetsmarknaden och föräldraförsäkringen idag är skapt så att föräldrar som skaffar barnen tätt gynnas. Man får t.ex. behålla sin tidigare SGI hos försäkringskassan om man skaffar syskon inom 2,5 år. Du ska alltså bli gravid inom 1 år och 9 månader från att det äldre syskonet föddes.
När syskonen är jämngamla (mindre än två års åldersskillnad) får de allt oftare en tvillinglik relation till varandra. De skapar ett nära band mellan varandra och blir tajtare sinsemellan jämfört med andra syskon.
Eftersom skillnaden inte är så stor på dom kommer dom kunna leka på ett helt annat sätt än syskon som det skiljer flera år på. Även den sociala biten gynnas då barnet alltid har en lekkamrat och lär sig att vara med andra barn - med allt vad det innebär.

Sen finns det ju en annan sida också. Det finns beteendevetare och psykatriker som säger sig veta att barnen kan ta skada av att födas för tätt, en del säger till och med att barnen riskerar allvarliga psykiska problem!
Då syftar man oftast på det äldre syskonet som kan känna sig åtsidosatt och bortglömt, och att småsyskonet/-en kommer i första hand. Men det är ju då föräldrarna ska finnas där för barnen, även för det äldre barnet - och visa att man finns. (Det gäller ju oavsett åldersskillnad kan jag tycka).


Fördelarna är många:
  • Syskonen får en nära och fin relation sinsemellan.
  • Den sociala biten gynnas och barnet lär sig leka med andra.
  • De lär sig av varandra på ett helt annat vis än de syskon som har flera år emellan.
  • Har du en bra SGI får du behålla denna även för syskonet.
  • Barnen tycker om liknande saker, t.ex. åkattraktioner, bollhav m.m, vilket underlättar en hel del då man är ute på vift och kanske på semester.


Nackdelarna är mer lätträknade:
  • Äldre syskon kan bli "svartsjuka" på bebisen när den föds.
  • Det äldre syskonet kan tillfället stanna av eller rent av gå tillbaka i utvecklingen.
  • Reaktionerna från omgivningen, men dom bör man blunda för i detta fall!




Vi har 13 månader mellan Rasmus och Jonathan, samt 10 månader mellan Jonathan och Noah (alltså 23 månader mellan Rasmus och Noah!) - och jag har inget negativt att komma med. Visst kan det vara lite småjobbigt de nätter då man knappt får sova något och Jonathan ändå vill upp vid 7 (tur att de har en morgonpigg pappa!), men det är nog det enda "negativa"! Blöjbyten etc vänjer man sig vid. Vi har tre blöjbarn - men det funkar det också. Ett blöjbarn mer eller mindre, det gör varken till eller ifrån som man säger. Det är några extra blöjor per dag, men man står ju ändå vid skötbordet så att säga...

Själv tycker jag att den positiva biten väger upp allting. Jonathan har en enorm glädje av Rasmus t.ex - och vice versa. De små växer upp med ett helt annat band än vad de haft till sina storebröder L och S (även om de banden också är starka givetvis). Faktum är att Noah och Jonathan kommer gå i samma klass i skolan, Rasmus kommer gå två årskurser över dom - men jag är rätt säker på att de tre kommer stå fast vid varandra sida oavsett vad.
Man ser även här hemma hur de månar om varandra, Jonathan är väldigt generös med sina kramar till bröderna, Rasmus springer fram om någon är ledsen... och skrattar - det gör de alla tre tillsammans - åt allt!

Hade jag fått bestämma hade vi satsat på syskon igen - men Conny vill vänta ett litet tag, och det har jag viss förståelse för. Dessutom finns det andra projekt just nu, som viktnedgång t.ex.
Men jag upplever inte att det finns något negativt med att skaffa barnen tätt!

Gillar

Kommentarer