Syskonkärlek och pannkakor

Linus och Isabella tidigare ikväll – under tiden mamman i huset stod i köket och fixade kvällsmat till Grabbarna Bus. Jag vet inte vad denna Linus har gjort med sin lillasyster, men de har något magiskt band dom emellan. Isabella kan vara skitsur och grinig (inte ofta, men det händer liksom) – så ser hon Linus och skiner upp som en sol. En stor sol! Hon kan rent av börja skratta, högljutt! Det är underbart att se, verkligen.

Ungarna hade beställt pannkakor till kvällsmat, och Isabella ville väl ha lite uppmärksamhet i samma stund som jag skulle fixa detta. Linus säger snabbt ”Men mamma, hon kan få vara med mig när jag kollar på TV”, och Isabella var vrålnöjd i samma stund som storebrorsan tog i henne!

Med det lugnet i huset, så stekte jag gladeligen lite pannkakor åt mina grabbar.
Jag gillar pannkakor av flera anledningar, kanske inte att äta själv alla gånger – men många gånger tycker jag att en pannkaka eller två är ett bättre alternativ än flingor, mackor eller annat gojs. En pannkaka går ju att variera ganska stort också, personligen gillar jag pannkakan tillsammans med en klick kesella och lite hallon eller blåbär. Men smaken är ju delad där

>

I vilket fall som helst, de små killarna var med mig – för vad är bättre underhållning än en mamma som steker pannkakor? Som dessutom vänder pannkakorna i luften?
”- Woooow mamma, det är du och Pino!”
”- Shiiiiiiiiit mamma, du kan ju, du är jätteduktig på att kasta pannkakor!!”

Jovars, för dessa tankar slog mig ju, verkligen! Kasta pannkakor?

Å Jag och Pino liksom. Rasmus, 4 år, jämför mig med Pino! Fast iochförsig så gör det ingenting, jag vet att barnen älskar den där Pino – och kan jag göra pannkakor lika bra som Pino så måste de ju älska mig också, inte sant?
>

Gillar

Kommentarer