Trodde aldrig att jag skulle säga det....

... men jag älskar verkligen att vara ute! Aldrig tidigare har jag uppskattat utevistelse så pass. En promenad, lite lekparkshäng eller vad som helst. Att bara känna solens D-vitamin tränga in i ansiktets porer och njuta för fullt.

Förr har jag alltid känt det som ett nödvändigt ont, att man måste vara ute när vädret tillåter, men nu får jag nästan ångest av att sitta inne när det är fint väder. När klockan närmar sig 19 och det fortfarande är ljust ute får jag nästan panik. Noah lägger sig den tiden och då är det ju nödvändigt att vara inne... men min kropp skriker efter solen!

Jag själv är ganska övertygad om att detta (delvis) har med viktminskningen att göra. Att väga över 150kilo gör ju faktiskt att man är aningen seg och orkeslös. Att man inte orkar allt man vill, och jag tror att man faktiskt "inbillar" sig att man t.ex. inte vill vara ute, att man inte vill hitta på saker som är lite jobbiga osv.
Det är ju lättare att skylla på att man inte vill och inte har lust, istället för att säga att man inte orkar för att det är jobbigt. Eller hur?

Nåväl, det är inte jobbigt att vara ute längre iallafall. Och jag har redan fått mycket mer sol på mig än vad jag har fått på många år! ?
  • ALLMÄNT
  • 8 visningar

Gillar

Kommentarer