Utskrivna! - "Du har vanan inne"

Idag blev vi utskrivna, jag och prinsessan. Från BB alltså. Hon blev, med beröm, godkänd på alla punkter. Alla utom en... Till saken hör att jag var beredd på det. Jag visste att det skulle komma... jag visste att det skulle bli så. Och igår när jag märkte att våran prinsessa började bli lite slö så fattade jag ett eget beslut. Jag valde att börja med ersättning (babysemp) till lillan. Inte uteslutande - utan snarare som ett komplement.

Detta gjorde att jag mådde skit just igår. Dagen vart upp-och-ner och jag var nära att riva både himmel och jord. Jag var inställd på att klara av amningen denna gången och eftersom det började så bra så hoppades jag att det skulle funka bra från början. Men jag tänker kämpa... jag tänker slåss med tuttarna för att få det att funka. Tills det kommit igång ordentligt får jag helt enkelt komplettera med ersättningen.

Igår var det en skitdag rent ut sagt. Det är sällan jag känner mig så otillräcklig som jag gjorde då. Känslan av att inte vara tillräcklig som mamma, att inte räcka till, att inte duga som man är. Otroligt enerverande, otroligt störande. Jag gick sönder inombords när jag gav henne den första flaskan med ersättning - samtidigt som jag vart hel igen av att veta att hon ju får vad hon behöver.

Mitt i denna kaos är Philips Avent en räddning. Deras elektriska bröstpump får rädda min vardag. Den får finnas där och stötta upp nu när det är jobbigt... och den gör det bra. Flera gånger om dagen får den jobba för att ge mig resultat, för att visa mig att ingenting är omöjligt. Det kommer funka - det blir mer och mer, och snart ska jag allt kunna ge min dotter det jag så gärna vill ge henne.


Nåväl, det var utskrivningen vi pratade om. Det som felade... det var vikten. Hon får gå ner 10% av sin vikt, men hade tangerat detta. Idag vägde hon 3444g. Barnmorskan kände igen mig från BB och visste vem jag var... hon sa direkt att jag ska få åka hem även om barnläkare kommer propsa på inläggning. Då var jag tacksam för att hon fanns där...
Men så kommer vi in till barnläkaren. En lugn och sansad barnläkare, jag gillade honom direkt. Så otroligt närvarande liksom, han tog sig tid att förklara trots att det är mitt femte barn nu. Jag frågade lite som jag funderat på eftersom det faktiskt är vissa skillnader på pojkar och flickor ;) Och han förklarade. Jag var nöjd.
Han gjorde sin undersökning. Allt var frid och fröjd och hon fick MVG rakt igen... men sen kom vikten. Den var ju inte godkänd... Men så berättade jag även för honom att jag börjat med ersättningen. Att jag hade erfarenheten av detta sen tidigare... alla de andra har det vart likadant med - men då har jag gett upp amningen direkt. Nu tänker jag slåss för den - och använder ersättningen som ett komplement. Han lyssnade på mig, förstod, och tyckte väl att det lät bra. "Du har vanan inne och vet vad du gör - det är bra det!" och därmed blev vi utskrivna från BB för denna gång.

Jag har nog aldrig lämnat BBViH (BBvård i hemmet) med ett sånt leende som idag. Nöjd, glad och ja - faktiskt lite "stolt" till och med. De litar på mig och de känslor jag haft inom mig. Det känns så bra, ja det känns faktiskt himla bra med tanke på min tidigare erfarenhet från just BBViH (den är inte alltför god).

Gillar

Kommentarer