Vecka 32 - en svullen ko och lite funderingar

Under mina tidigare graviditeter har jag aldrig sett riktigt gravid ut. Visst har jag haft en stor mage innehållandes en bebis, men hela jag har varit stor så man har väl inte riktigt reflekterat över att det finns en bebis där inne om man inte vetat det.

Nu står jag här, i vecka 32, med en rund mage. Och jag har "mage nog" att klaga?! Ja, men vad tusan - det är jobbigt. Det är flåsigt. Börjar få ganska ordentliga foglossningsbesvär mellan varven. Känner mig stor, klumpig och otymplig.
Hur detta är möjligt förstår jag inte själv. Hur kan jag känna mig stor och otymplig NU när jag förra graviditeten vägde 55kg mer än vad jag gör i dagsläget?

Det är mycket tankar iochmed graviditeten kan jag lova. Ångestladdat också. Jag har ju inte gått upp under graviditeten så sett, snarare tvärtom. Tacksamt nog - med tanke på att jag blev gravid redan 3,5 månad efter min gastric bypass. Men jag väger mig dagligen! Nej, jag vet att man inte ska väga sig dagligen, men har man hjärnspöken så har man. Efter morgonkisset så ställer man sig på vågen för att se siffrorna - och visar vågen då +0,1 så får jag panik. Det, om något, är ångestladdat!

Varför kan jag inte riktigt förklara, för det vore ju egentligen naturligt om jag gick upp lite under graviditeten. Bebisen väger ju lite, ca 2 kg i dagläget, moderkakan väger, vattnet väger. Jag har börjat lägga på mig vätska, som naturligtvis väger lite det också. Men nej, upp i vikt vill jag inte gå. Då mår jag skitdåligt rent ut sagt.

Men jag påstår inte att jag lider för det, matmässigt. Jag äter vad jag känner för i stort sett, jag svälter mig knappast. Blir jag hungrig så käkar jag, blir jag sugen på något så äter jag det oftast - eller överväger ett bättre alternativ utifrån socker- och fettinnehåll.
Enligt senast ultraljudet så växer bebis precis som den ska, så det är inga tokigheter där iallafall ?

Gillar

Kommentarer