Vinterkräksjukan - inte särskilt välkommet

Men vad gör man?

Igår fick jag veta att Simon kräkts, och jag tänkte givetvis att det var något tillfälligt. Kanske något han ätit och reagerade på. Inte en tanke på något annat...
Ett par timmar senare kom första spyan här hemma. Det var Jonathan som kräktes. Inte bara en gång. Strategiskt placerade han ut sina kräkhögar överallt i huset och jag fick springa här som nån "spytorkarinna" samtidigt som herren fick duscha både en och två gånger. Lagom tills han somnat, helt utmattad, kom Conny hem från jobbet. Då tog det inte lång tid förrän Noah var igång... sängkläder fick bytas mer än en gång, duschen gick varm även nu och man började väl sakta inse hur natten skulle bli.

Conny monterade resesängen i vardagsrummet (vi sover ju där inne), så Noah fick en plats där han också. Färdigmonterat och klart pustade vi ut. Men då kom första ulken från Rasmus och därmed var dusch och torkande igång igen. Suck... såhär höll det på... roligare har man haft kan jag lova.
Under natten sov vi fem personer i samma rum. Linus sov i killarnas rum, Simon är ju hos sin mamma denna veckan - men de små sov inne hos oss. Fåtöljen och soffan var inklädda i handdukar, sen sov Jonathan i fåtöljen och Rasmus i soffan. Noah i resesängen. Därmed hade vi full koll på de som var sjuka... pust!

Jag är en sån där dålig mamma också ni vet. Jag hatar spyor. Hellre att jag byter tjugo bajsblöjor än att jag torkar en spya. Så gissa hur jag mådde igår kväll och inatt? Inte sådär jättebra direkt...!
Men det måste ju göras - samtidigt som man vet att ungarna själva mår så himla mycket sämre. Det är ju dom som kräks liksom... även om jag inte kräks själv i första taget så vet jag att det inte är särskilt trevligt.

Denna dagen har mestadels bestått av sömn. Linus blev hemma från skolan trots att han inte kräkts. Detta av ren hänsyn till hans klasskompisar och deras familjer. Jag skulle bli ursinnig om jag fick veta att någon av hans klasskompisars blivit skickade till skolans medans syskonen ligger hemma spysjuka - så han var hemma.
Morgonen var lugn fram till halv 10-tiden, då vi sakta vaknade till liv allihop. Jag ilade upp till vårdcentralen för att lämna prover lite snabbt, bäst att passa på när det inte är mycket folk där. Sen var det lugnt rätt länge, barnen har ju liksom inte varit på topp idag...

Vi lunch någon gång somnade de flesta av oss igen, och sov i 2-3 timmar...

Men ingen har spytt under dagen... och ingen är gladare än jag!
Kanske klarade jag mig helskinnad, kanske slipper jag att bli sjuk? Det vore ju mardrömmen om jag också blev sjuk när ungarna är sjuka och Conny ligger halvdäven. Det bröt inte ut på honom mer än att han blev slö och allmänpåverkad. Dåsig, risig i magen och sådär - men inga kräkningar. Glad är jag, minst sagt!

Förhoppnings går morgondagen också utan spyor och ränneskita, då kan jag andas ut sen. Då går Linus till skolan på torsdag och Conny till jobbet - och därmed blir livet som vanligt igen.

Vi är väldigt sällan sjuka här hemma så det här var ingen hit. Jag är otroligt lättad över att det var så snabbt övergående (peppar, peppar) och att inte alla torskade.
Inkubationstiden är 12-48 timmar. I mitt huvud borde jag alltså redan ha insjuknat om jag skulle få det, men jag vet inte... jag hoppas det iallafall - så risken för min del är över.

Gillar

Kommentarer